smultronrem

Pigg och gosig, sällan sjuk
ögat trofast, magen mjuk
ingen promenad för lång
aldrig nånsin var Du vrång

Snäll och tyst men alltid med
ett litet leende på sned
en tiggare av stora mått
Nu har Du ur tiden gått

Man ej förstått vad Du betytt
ännu är det alltför nytt
att Du ej längre med oss går
springer runt och nosar spår

En tass på knät: ?Jag kan väl få
- OK jag får väl vänta då ?
Man glömmer det som var besvär
när Du ej längre hos oss är

Till nyss Du som en unghund var
hade många goda dar
sjuk och ämlig sista tiden
lite grå och långsam bliven

Du led nog av att inte vara
den pigga, glada, underbara
för alla oss en trofast vän
Nu, Atlas, springer Du igen