senaste nytt...
Fredag morgon- klockan är 08.02! Sitter och slevar i mig en tallrik med fil och jordgubbar och njuter av att ha en slapp morgon.
Igår var jag på tävlingslydnadskursen som jag började på förra torsdagen. Det är kul även om jag hoppats på lite mer "detaljtänk".
Tacka vet jag Eva b, Carina och canisinstruktörerna.
De har så mkt kunskap om inlärningspsykologi och ju mer kunskap man har inom det området desto mer öppnar hundvärlden upp sig för en.
Men folk som har brister i kunskapen om inlärning(eller tror att det bara finns ett sätt som är rätt) anser ofta att "min" typ av inlärning verkar "svår", "omständig" och "tillkrånglad".
Varför tänka så mkt? Varför göra det så svårt för sig själv? Det är väl bara att köra?
Har man en tikkåt hanhund- varför i hela världen ska man jobba med en löptik som belöning? Hunden får väl acceptera att löptikar är förbjudet område?! Men om den inte gör det då?! Om det bara blir en evig kamp och ett evigt lock och pock? Vem vill då träna med vem? Hur kul är träningen då?
"Ja, men använder jag löptik som belöning så är det ju inte kul hos mig. Jag vill ju att hunden ska vara med mig för att den tycker JAG är så kul och häftig och rolig att samarbeta med!"- skulle många säga.
Men om hunden lär sig att samarbeta med mig för att få tillgång till en löptik så kommer den nog tycka att jag är ganska häftig. Så länge hunden VET att det är JAG som håller i trådarna. Det är JAG som har kontroll över allt som hunden vill ha! Och om köttbullar och leksak inte fungerar- då får man tänka till lite. Det verkar folk ha svårast för. Att hitta andra vägar- att tänka steget längre och "känna" sin hund.
Personligen tycker jag inte det är ngn skillnad på att använda en hundkompis/löptik som belöning kontra extern matskål eller dylikt. Jag anser att ju fler belöningar man har desto "säkrare" blir träningen.
Hunden lär sig att alltid gå via oss för att få tillgång till saker som HUNDEN anser är en belöning. Men som sagt: då krävs det en kontroll över belöningen. Vi kan inte lära hunden att samarbeta för att få äta hästbajs om vi kör med hunden lös och hunden ibland lyckas smaska i sig på egen hand. Vi kan inte lära hunden att inte sticka efter haren om vi tränar med hunden lös och hunden får möjlighet att sticka iväg. För vi kan inte stå där med köttbulle i ena handen och haren framför oss och tro att hunden ska välja köttbullen. Det handlar inte alltid om köttbullen! Det handlar om att fundera ut vad hunden VILL ha för belöning i en viss situation- och sen hålla stenhårt på kriteriet!
Vill hunden ha en belöning(speciellt om den är väldigt het på en belöning) så är det superviktigt att aldrig vika en tim från kriteriet. Hunden kommer inse att det inte finns ngr genvägar- det går inte att fuska. Och när den har kommit till den insikten så har man en jävligt bra träning!!
I helgen ska jag och Fanny gå kantarellsök hos Carina. Jag behöver hjälp med att få Lovis att inte apportera svampuslingarna. Hon markerar fint ngr gånger- men sen faller hon in i gripande igen...
Nu ska jag städa lite här hemma! hej Hopp
Igår var jag på tävlingslydnadskursen som jag började på förra torsdagen. Det är kul även om jag hoppats på lite mer "detaljtänk".
Tacka vet jag Eva b, Carina och canisinstruktörerna.
De har så mkt kunskap om inlärningspsykologi och ju mer kunskap man har inom det området desto mer öppnar hundvärlden upp sig för en.
Men folk som har brister i kunskapen om inlärning(eller tror att det bara finns ett sätt som är rätt) anser ofta att "min" typ av inlärning verkar "svår", "omständig" och "tillkrånglad".
Varför tänka så mkt? Varför göra det så svårt för sig själv? Det är väl bara att köra?
Har man en tikkåt hanhund- varför i hela världen ska man jobba med en löptik som belöning? Hunden får väl acceptera att löptikar är förbjudet område?! Men om den inte gör det då?! Om det bara blir en evig kamp och ett evigt lock och pock? Vem vill då träna med vem? Hur kul är träningen då?
"Ja, men använder jag löptik som belöning så är det ju inte kul hos mig. Jag vill ju att hunden ska vara med mig för att den tycker JAG är så kul och häftig och rolig att samarbeta med!"- skulle många säga.
Men om hunden lär sig att samarbeta med mig för att få tillgång till en löptik så kommer den nog tycka att jag är ganska häftig. Så länge hunden VET att det är JAG som håller i trådarna. Det är JAG som har kontroll över allt som hunden vill ha! Och om köttbullar och leksak inte fungerar- då får man tänka till lite. Det verkar folk ha svårast för. Att hitta andra vägar- att tänka steget längre och "känna" sin hund.
Personligen tycker jag inte det är ngn skillnad på att använda en hundkompis/löptik som belöning kontra extern matskål eller dylikt. Jag anser att ju fler belöningar man har desto "säkrare" blir träningen.
Hunden lär sig att alltid gå via oss för att få tillgång till saker som HUNDEN anser är en belöning. Men som sagt: då krävs det en kontroll över belöningen. Vi kan inte lära hunden att samarbeta för att få äta hästbajs om vi kör med hunden lös och hunden ibland lyckas smaska i sig på egen hand. Vi kan inte lära hunden att inte sticka efter haren om vi tränar med hunden lös och hunden får möjlighet att sticka iväg. För vi kan inte stå där med köttbulle i ena handen och haren framför oss och tro att hunden ska välja köttbullen. Det handlar inte alltid om köttbullen! Det handlar om att fundera ut vad hunden VILL ha för belöning i en viss situation- och sen hålla stenhårt på kriteriet!
Vill hunden ha en belöning(speciellt om den är väldigt het på en belöning) så är det superviktigt att aldrig vika en tim från kriteriet. Hunden kommer inse att det inte finns ngr genvägar- det går inte att fuska. Och när den har kommit till den insikten så har man en jävligt bra träning!!
I helgen ska jag och Fanny gå kantarellsök hos Carina. Jag behöver hjälp med att få Lovis att inte apportera svampuslingarna. Hon markerar fint ngr gånger- men sen faller hon in i gripande igen...
Nu ska jag städa lite här hemma! hej Hopp
Kommentarer
Trackback
