smultronrem

1. SATS(GYM)... Kosta vad det kosta vill...jag BEHÖVER SATS! Jag försöker bara få min otränade kropp att förstå det igen. Idag har jag varit på Yoga! Dessvärre hade jag på mig ett par byxor som begränsade min rörlighet. Detta gjorde att jag irriterade mig på det hela passet istället för att fokusera på maglås, andning och inre frid. Suck! 2. Gojjibär. Vad skulle jag göra utan dessa goda bär som är fullproppade med ämnen som påstås ska ge mig ett långt och frisk liv. De är underbart goda att äta i filen på morgonen. När de legat i den kalla filen en stund blir det så knapriga och mumsiga 3. LISA(och ngr till) som lyser upp mörkret som stjärnor på himlen. Ta inte era vänner för givet! Det är så jävla lätt hänt..man stressar på och har fullt upp med sitt liv. Man glömmer ibland bort att tala om hur mycket man uppskattar folk runt omkring. Jag ska försöka bli bättre på att visa uppskattning och göra goda gärningar för andra. 4. Lugna och bra dagar med jyckarna. Vissa dagar känns det motigt. Dagar då slyngeln troligtvis har hormonpåslag och är stressig och helgalen och verkar ha glömt allt han lärt sig. Men sen kommer de där dagarna(ganska ofta egentligen) då jag NJUTER i fulla drag av mina hundar och bara går runt och ler och känner mig så stolt över mig själv och hundarna. Vilken kanondaobbis Pago ofast är! 5.Att få avsluta kapitel "Fruängen". Jag lämnar företaget med blandade känslor. Jag kommer bland annat sakna mina kunder så otroligt mycket och möjligheten att dagligen få hjälpa folk hitta "rätt". Jag ångrar på sätt och vis att jag la ner min själ i den där butiken för oftast har jag bara fått skit tillbaka. Det är ett faktum att den där butiken har ätit upp mig och jag önskar att det varit mitt eget företag så man slapp bränna ut sig för någon annans skull. Men det är alltid lätt att vara efterklok. Jag tar med vetskapen om hur uppskattad jag varit av mina kunder...Det får räknas som lön för mödan! Nu ska jag lämna energislukaren bakom mig. Äntligen! 6.Bilen! Trots det faktum att jag bidrar till att jorden antagligen kommer slockna lite tidigare så kan jag inte låt bli att njuta av hur mycket tid jag spar och vad bekvämt det är att ta bilen framför det kommunala. Jag glömmer inte den långa perioden när jag jämt jobbade sent och ofta missade saltsjöbanan vilket medförde låååååång väntan vid kalla slussen varje kväll. Usch! Och jag saknar inte att behöva komma hem med kommunalaskitiga hundar. Ni vet den där tiden när tågvagnarna består av smutsvatten och grus..BLÄÄÄ 7.Föräldrarna. Morsan och Farsan kan vara ganska bra att ha ibland. Eller ganska ofta..trots att jag inte är lilla flickan längre så kommer jag alltid vara deras barn och när det krisar tar de hand om mig. I alla fall ett tag till...Det tar verkligen emot att behöva be föräldrarna om hjälp när man flyttade hemifrån för flera år sedan men hellre dom än socialen. 8. Längtan efter en viss film. GUD VILKEN NÖRD JAG ÄR!! Förlåt Lisa..jag kan inte hjälpa det Nu ska jag sova, sova säng säng säng...imorn blir det att gå upp tidigt. Bodypump kl 06.45. Ska tortera musklerna lite.. ibland blir man trött av att leva

Idag har jag varit ute till Vaxholm bk och tränat med Lottas sökgäng. Det var fantastiskt kul att se alla dessa duktiga och rutinerade sökhundar. Dessutom hade vi alla en varsin walkietalkie och det gjorde ju hela upplevelsen ännu ballare..haha! Pago fick en del vindövningar och han klarade det finfint. Ska bli spännande att se vad det utvecklas till...hoppas bara på att jag får tillbaka min energi snart. Det är inte lätt att vara skärpt, koncentrerad och uppfinningsrik när hjärnan är mos! Nu ska jag kura ihop mig i soffan och läsa(vädret tillåter verkligen det!)

1. Jag har varit i simhallen och TRÄNAT och tagit hand om mig själv! Jag gav mig själv egen tid och bastade jätte lääääääänge. Duktig Johanna! 2. Pago har varit normal! Inte massa pip och vank utan lugn och mysig som han gärna får fortsätta vara. haha 3. Jag har sagt upp mig från jobbet/blivit uppsagd. Beror på hur man ser på saken. Efter att flera ggr blivit informerad om risken(som tydligen blivit större och större)att de inte har råd att ha kvar mig- valde jag att säga upp mig. Jobbar min sista dag 27e feb- sen är jag arbetslös. Det har jag aldrig varit förut men man ska väl få möjlighet att prova på det också. Nåväl...får väl se det som en möjlighet att ladda batterierna. Batterierna är nämligen väldigt urladdade enligt läkarna. A-kassa here I come! Men dagen har känts riktigt bra... Tilläggas kan att jag blivit helt besatt av twilight-böckerna. Känner mig som en svärmande 12-åring. För är inte "vampyr-edward" liiiite tjusig?(förlåt Lisa för smeknamnet)

Efter att på senaste ha fokuserat mycket på dobbisarnas jobbiga sidor (så som pip, vankande, mer energi än hjärna...) så bestämde jag mig för att vända lite på det hela Under morgonpromenaden insåg jag varför jag skaffat dobbis. Jag insåg att man kan stå ut med deras lite irriterande egenskaper när man tänker på alla deras underbara egenskaper Här kommer ngr punkter(en del är väl bara ett annat sätt att se på de irriterande egenskaperna..haha) 1.Den oändliga energin och livsglädjen. Lovis kan vissa dagar betee sig som om hon har sålt smöret och tappat pengarna. Då kan hon gå tio meter bakom och sega och man tror att hon är på väg till sin dödsbädd. Men Pago är ALLTID glad och det är alltid full fart...Han älskar att springa, han älskar att få vara med, han älskar mig..han verkar till och med älskar att bara få fylla lungorna med luft. Dobbisarna är livsnjutare! De tar för sig av livet(ibland till ägarens förtret) 2. Arbetsglädjen och tacksamheten över att få en arbetsuppgift. Det finns inget härligare än att se hur det lyser i ögonnen på Pago är poletten trillar ner och han förstår vad jag vill. Trots att han är 11 månader och tonåring så har han ofta sånt fokus och engagemang. Utan den här arbetsglädjen(i kombinbation med min träningsabstinens) hade jag aldrig haft en hund som jag kan gå lös med överallt och slippa oroa mig för att han ska göra massa ofog. 3.Trofastheten(eller vad man ska kalla det). Har man byggt upp en bra relation med sin dobbis får man verkligen bevis på det dagligen. En kamrat i vått och torrt Tack Madde för min galna, glada dampidiot! Nu ska jag in till stan med annelie och stadsträna lite Madde och Pago

Efter en natt med en magsjuk hund(jag "älskar" dessa nätter) så var jag allt annat än pigg. Trots detta åkte jag ut till Tumba imorse för att träna uppletande med Lotta. Jag hade ju lovat! Dessutom gillar jag att träna med Lotta och jag gillar uppletande. Så klockan halv åtta möttes vi där. Träningen gick kanon! Pago fick en hel del uppbindingsträning när Yngve jobbade i rutan. Han hade nämligen VÄLDIGT svårt för att vara uppbunden sist vi träffades. Men vi har tränat på det och idag var han exemplarisk. Uppletandet bestod av en del skick med föremål nära baslinjen eftersom herrn har en förmåga att springa rakt ett visst antal meter och börja leta längre ut. Så jag använde mig mkt av vinden idag och lät honom vinda in föremålet på nära håll. Behöver nog en del sån träning... Nåväl, träningen gick bra! Men resten av dagen ska vi inte prata om! Han har nog aldrig varit så jobbig i hela sitt korta liv. Idag förstod jag varför det finns så mycket fördomar om dobbisar. Pipiga, vankiga, oroliga, efterblivna...Han har varit HEMSK idag!! Jag visste inte om jag skulle döda hunden eller mig själv. Idag önskade jag verkligen att jag hade köpt en cavaljer istället eller en söt liten jaktlabbeflicka. Tjurfäktaren i Tjuren Ferdinand när han sliter sitt hår...Ser ni den bilden framför er så ser ni mig! Nu ska denna dag raderas ur minnet och eventuellt plockas fram i framtiden när jag förträngt vad det innebär att ha en ung dobbishane- och dessutom vara tvungen att ha hunden runt sig 24 timmar per dygn. En dampidiot på amfetamin- det är vad han är hej svejs

Nyss hemkommen från ett besök på Strömsholm. Lisa var gullig och följde med som sällskap och vägvisare. Det var halt och mörkt- så det kändes tryggt att man var två! Tack Lisa för att du alltid ställer upp och om och om igen bevisar vilken kanonvän du är... Pago klämdes och kändes på ordentligt. Denna gång med munkorg som han sprang och tryckte upp nosen i när jag tog fram den. Veterinären skrattade lite när hon såg en hund som var så glad att få se sin munkorg(vi hade tjuvtränat lite innan). Jag tyckte det kändes bäst att ha munkorg på honom ifall att han skulle börja bete sig. Inte så mkt för min skull utan för veterinärens skull. Och Pago var inte alls så mångo idag....Han ska en guldstjärna för att han stod så still och var så foglig. Men på slutet när veterinären tänjde ut hasen protesterade han! Veterinären konstaterade efter att ha kikat på röntgenbilderna att det såg ut som pålagringar och att det KUNDE vara ost.kondr.(precis som de redan konstaterat på södra) Därför blir vi tydligen tvugna att åka tillbaka EN GÅNG TILL för skiktröntgen(tror jag det hette) och magnetröntgen. Då måste man nämligen ha en morgontid. Känns ju lagom kul att behöva åka dit igen..memen Jag frågade om det inte kunde vara ngn inflammation eller liknande och om man inte skulle kolla det..men de tyckte att vi var tvugna att kolla upp dessa pålagringar/utväxter i första hand Så jag skule ringa imorgon och boka en ny tid... Nu är det sängen som gäller

Idag har jag träffat Annelie med "Dumle", DieselJenny med sina bc och Lotta med "Yngve". Vi åkte ut till Lida och spårade. Och fikade såklart...Som Annelie sa: "Gör hundmänniskor ngt annat än fikar?!" "Jorå" tänkte jag.."vi tränar ju lite hund emellan fikapauserna" Och idag är jag såååååå nöjd med båda hundarnas spårarbete. Lovis var klockren som vanligt och Pago plockade spårapporter med en noggranhet som jag aldrig tidigare skådat. Det är kul när man börjar se resultat i träningen och får lite lön för mödan. Jag bad Jenny lägga ett spår till honom med ca 5 apporter och de spårade han lugnt fram och han hittade dom trots att de låg dolda under löv och buskar. Duktiga grabben!!!! Det märks att spårapporterna har gett honom ett annat fokus i spåret...nu är det inte bara ångvältsfart fram till slutet utan lite mer eftertänksamhet. Me like När det började skymma försökte vi hinna med ett litet upplet i rutan vi vallat. Men när Lotta och Annelie kört sina hundar så var det mörkt och mitt upplet kändes inte så givande då jag för första gången körde med en annans persons föremål och dessutom så gjorde mörkret att jag inte alls såg hur min hund arbetade. När han varit borta ett tag och jag misstänkte att han bara sprang runt, runt så valde jag att koppla upp, klappa om honom och avbryta. Det var dumt av mig att skicka ut honom men det är lätt att vara efterklok! Inga bilder idag heller! Inga kommentarer Jo..en kommentar: Batterilocket till min kamera är trasigt så det gör det svårt att ta kort. Men mina kära bloggläsare får gärna slå sig ihop och samla in pengar till en ny kamera.

Efter att ha återhämtat mig från den lilla "sjukan" jag hade så har vi tränat på i vinterkylan! Under veckan har vi hunnit med en del spår, sök och även lite uppletande. Lydnaden har jag lagt lite på is. Det har inte känts kul under en period så jag bestämde mig för att låta oss vila lite från den. Måste börja sätta upp lite mål i lydnaden och föra träningsdagbok. Annars blir det lätt trist och stillastående... Spårapporterna börjar bli väldigt viktiga för lillkillen nu och jag lägger väldigt många apporter i spåret och väldigt tätt. Just nu är det mer plockepinn än spår men det tycker inte jag gör ngt. Jag kör spontanspår utan sele och lägger mkt vikt vid att han inte ska vilja gå över en enda ynka apport. Ska fortsätta med ganska korta spår men börja försvåra genom att göra apporterna mer dolda och svåråtkomliga. Jag lägger även in väldigt små pinnar och av olika utseende för att han inte ska gå och plocka för mkt på synen. Jag tror det blir bra... Sökträningen med Madde och gänget är toppen! Pago har numera inga problem att leka med andra människor och han slänger sig gladeligen ut till figuranterna för lite dragkamp:) Även Lovis fick leta lite figgar när vi träffades för sökträning igår. Men hon vill helst bara svulla köttbullar hos figuranten;) Gullunge.. Idag träffade jag Annelie med "Dumle"(Pagos helbror), Tia med sina basenjis och Janne med dobbisen Ozzy. Vi åkte till Ågesta och spårade. Det var jättemysigt men satan vad kallt det var:/ När vi satt och fikade råkade Ozzy slita sig och rusade fram till Pago när han låg och tuggade på sitt märgben. Eftersom jag satt ner och var lite i underläge hann jag inte avvärja det lilla tjaffset som blev. Det var inget allvarligt men Pago spände upp sig och sen blev det lite käftsmällar dom emellan. Jag reste mig upp och gick lugnt emellan hundarna och sen var det bra med det! Pago är inne i en ny liten period. Gud, jag tycker han är inne i perioder hela tiden:) Nu är han återigen lite spökig men samtidigt lite morskare i vissa situationer. Han vet inte riktigt vilket ben han ska stå på. Ska man moppsa upp sig eller ska man gömma sig bakom matte? Och kissas ska det göras överallt. I koppel får man inte gå och skvätta så han passar på att kompensera det när han får springa lös. Då ska det markeras på varenda träd...för tänk om ngn missar att pagoplutten har gått förbi?! Det vore ju hemskt. Ja, det är inte lätt att vara tonåring. Men trots att det vissa dagar märks att han är mkt tonåring så måste jag ändå medge: "Fy fan vilken duktig tonåring jag har!" Nästa gång ska jag försöka ta lite kort från träningen. Har ni hört det förut?