smultronrem

Ännu en hektiskt dag på jobbet! När lugnar det ner sig?
Känner inte att jag får ngn direkt uppskattning för det arbete jag lägger ner...

Kom hem runt halv åtta, slog mig ner vid datorn och samtidigt som jag sorterade upp mina räkningar försökte jag få i mig lite mat. Men aptiten är som bortblåst:/

Går in på Nordea för att betala mina räkningar(är ju alltid så skönt att ha det avklarat) bara för att upptäcka att min lön inte har kommit! FAN!

Jag är så grymt trött på att det uppenbarligen inte är en självklarhet att jag har min lön på löningsdagen! Det är inte första gången det händer! Och jag skiter i om lönen finns på kontot imorn pga att det tar en viss tid för pengarna att överföras..jag ska pengarna NU! För det är den 26:e idag! ska det vara så svårt? Vägra sätt in pengarna i tid så att jag med säkerhet VET att pengarna finns där den 26:e..

Förbannade chef! Får man säga så? Svar: JA!

Det är bra att föra anteckningar så att man kan gå tillbaka och påminna sig om sina resultat och de erfarenheter man samlat på sig. Ibland har man svaret framför sig...Jag kan få FETA "ahauppleverlser" ibland- men sen bleknar de bort och jag faller in i gamla dåliga mönster. Då får man repetera och dra sig till minnes sina "aha-upplevelser"

Gammalt inlägg:

"Måste erkänna att jag varit lite lat med hunden ett tag tillbaka. En av anledningarna är att jag tycker Lovis har varit mer "svårtränad" ett tag. Tröttnar lätt, tappar koncentrationen och verkar svårroad...men det har ju inte direkt underlättat att jag varit stressad, trött och dålig på att planera träningen!

Har gett mig själv godisförbud på morgonpromenaderna ett bra tag framöver. Eftersom godis fungerar sämst(speciellt på mornarna när hon är ganska seg) så får jag inte fram rätt känsla hos henne. Får till ett fåtal repetioner sen tröttnar hon och tappar tempo.

Nu tar vi ganska korta morgonpromenader med fokus på korta, roliga träningspass. Tappar hon fokus bryter jag henne direkt, kopplar upp och fortsätter gå. Hon får bara en chans. Kämpar hon inte tillräckligt blir det tråkig promenad. Hon ska veta att hon måste kämpa..det ska fan lysa i ögonen på henne och hon ska vara lika "het" som när hon legat och haft tråkigt på jobbet en hel dag. Det ska fan räcka med att jag kopplar loss och visar belöningen för att hon ska veta..."nu gäller det att kämpa..jag får bara en chans..sumpar jag den får jag vänta ett bra tag tills nästa dyker upp"
Har gått tillbaka och bara belönat följsamhet för att skapa bra träningsläge. Visar belöning och rör mig ifrån henne. Belönar aktivitet runt mig. Låter henne jobb för att få min kontakt. Söker hon inte upp mig ganska omgående så bryter jag och försöker senare. Belönar att hon kommer upp vid sidan med RÄTT känsla(det ska lysa om ögonen, hon ska gå klistrad vid sidan och munnen får gärna vara lite halvöppen..) Belönar att hon sätter FART efter mig när jag vänder och går ifrån henne...backar ifrån henne och belönar när hon galopperar emot mig...snurrar ifrån henne och belönar när hon försöker komma upp vid min sida. Det enda egentliga kravet är att hon ska anstränga sig! Jag belönar engagemang och inget annat. När hon inser att det är engagemanget jag belönar..DÅ börjar jag lägga in momentträning för då har jag en koncentrerad hund som vet att den måste vara skärpt för att komma åt belöningen. Det går inte att jobba med en hund som saknar koncentration och som man hela tiden måste invänta och påminna om arbetet. 1.Arbetet tappar lite värde när vi måste tjata oss till en träningsstund med hunden. Är det inte hundens ansvar att göra rätt? Det är vårat ansvar att skapa förutsättningarna..men det är hundens ansvar att kämpa för att komma åt en belöning som den vill ha.
2.Hur många chanser får hunden egentligen? Förlorar den ngt på att tappa fokus om den ngn minut senare får fortsätta jobba som vanligt??

När vi lär in ett bra "träningsläge" är det såklart viktigt att hunden verkligen är beredd att kämpa för sin belöning. Det är en fördel om det är en belöning som hunden inte får vid ngt annat tillfälle än då vi tränar "träningsläge" Hunden ska lära sig att när vi presenterar belöningen gäller det att 1. kämpa 2. inte tappa fokus för då gör den MISTE om belöningen och dte kan ta lång tid innan nästa chans dyker upp.

Hur vanligt är det inte att vi i träning inväntar hundens kontakt(om vi nu inte fastnat i "tjatfällan"), belönar när vi får kontakt för att sedan stå och vänta på nästa kontakt...Har hunden uppfattat att den måste kämpa för att få belöningen? Har den uppfattat att den förlorar ngt på att INTE vara fokuserad?

Skapa ett bra träningsläge genom att träna korta, korta stunder varje dag på olika platser. Belöna rätt KÄNSLA hos hunden. Titta på din hund. Ser den ut som om "det kvittar om jag får den där godisen...jag får säkert en chans till om en stund..just nu har jag egentligen inte tid..jag vill hellre titta på de andra hundarna eller lukta i marken"...

Det är hundens val! Det är hunden som förlorar ngt på det. Men se till att hunden verkligen får känna att den förlorar ngt. Kanske var det dagens ända måltid den gick miste om. "Tyvärr, du får vänta till imorn innan matskålen kommer fram..då får du en ny chans!" Grymt? Effektiv!!!!"

Gick ut imorse och tränade bara "träningsläge". Körde ett kort pass var tionde minut..och det gick lysande! Lovis het och fokuserad...

Världen innanför mina ögonlock är eldröd.
Sedan känner jag något.
Ett andetag, en suck, ett lågt skratt.
En pytteliten kram.
Det kommer inte utifrån, som jag hade förväntat mig.
Det finns inte i himlen eller i träden.
Det finns på en tyst och trygg plats inom mig.

Imorse dövade jag mitt dåliga samvete över min bortglömda hund genom att ta en långpromenad kombinerad med PLANERAD träning och ett roligt spår.
Jag har ju varit så trött, tråkig och fantasilös lång tid tillbaka och jag orkar inte riktigt "ta tag" i träning. Men som jag sa till Carina förut när vi beklagade oss över våran trötthet: "Jag har fan lagt ner så mkt tid på den där hunden- så nu förtjänar jag att få vila och vara en halvbra matte;)"

Efter ett ganska flummigt träningspass i söndags insåg jag- när min hjärna slagits på igen- att jag var tvungen att träna mer gående halter i "jaktfotet". Det underlättar min dirigering betydligt och jag kan bli tydlig i mina tecken om jag får stanna upp först.Så imorse körde vi gående halter och på slutet fick vi till det riktigt bra...stannade i perfekt position och fokuserade framåt. Taggad på belöning.

Tränade inkallning med pipa med två bollar och leksak. Skitkul!

Avslutade med att klä på spårkläderna, kasta lyra med den stora och svåra dummien och som belöning låta henne spåra. Spåret gick lysande!

Tog taxi hem från jobbet eftersom jag var tvungen att få hem min feta fodersäck. Och nu ska vi sova!!













Min ängel försöker lära lilla tröga Lovan ?tiggteknik?

Igår fick jag hjälp av Tia med störningsträning på Lovis.

Tränade inkallning med störning. Tia stod på inkallningsstäckan och störde på olika sätt. Med boll, trasa i snöre, matskål o.s.v. Belönade först att hon sket i Tia och sprang förbi henne. Sen väntade jag tills Lovis var nästan framme och då vände jag och gick ifrån henne för att sedan belöna att hon hitta fotpostion. Belönade med Tia.

Tränade apportering på samma sätt som sist(Tia på långt avstånd med apport i snöre) men nu lade jag in ut-tecken, dirigering och krävde fotpositon innan jag skickade henne. Skitkul var det!

Tränade jaktfot med Tia som störning. Skickade henne till Tia och leksak när hon gick i rätt positon och hade blicken framåt.

Avslutade med en övning där Tia satt och lockade med matskål framför nosen på Lovis. Lovis stod längst ut i kopplet och var väääldigt nära matskålen- vilket gjorde det ganska svårt för henne. Men hon hade haft det allt för lätt i föregående övningar så jag tyckte hon förtjänade en utmaning. Och det tog inte lång stund förrän hon insåg att hon faktiskt var tvungen att lämna den goda matskålen och röra sig emot mig för att få mig att säga det magiska ordet. Slutligen krävde jag att hon skulle vända ifrån matskål, röra sig emot mig och hitta fotpostion för att få springa tillbaka;)
Antagligen gick det väldigt fort eftersom jag gjort så många liknande övningar tidigare...

Imorse hade vi ett riktigt lyckat träningspass. Varierade olika apporteringsövningar och belönade externt.
1. Lovis springer emot mig och dummien i snöre. Rätt gripande= varsågod att springa till leksak eller mat.
2. Vi springer tillsammans mot en utlagd apport. Denna övning tipsade Eva om- och den är verkligen toppen! Den är SÅÅÅÅ effektiv för att få till snabba gripanden. Jag slänger eller lägger ut apport på ganska långt avstånd. När Lovis riktar blicken mot apporten säger jag "apport" och srpinger med henne i koppel mot apporten. Här gäller det att hon hugger apporten- annars springer jag förbi och hon missar sin chans. Övningen ger mig en mer lättsam inställning till apporteringen och jag bli mer lekfull. Dessutom riskerar jag inte att hon blir låg och osäker.
3. Vi kastar lyra med dummies. Också ett Eva-tips som funkar kanon! Förstår inte varför jag försummat den här träningen..den är ju både kul och effektiv. Hon misslyckades ganska ofta i början(men jag tränade inte med "viktiga" föremål till en början)- men nu lyckas hon ofta hugga det i luften.
Lägger ut externbelöning, tar fram dummie(som jag nu börjat använda) och räknar långsamt till tre. På tre kastar jag den i en liten båge till henne. Ibland lite svårare så hon misslyckas. När hon lyckas hugga den i luften får hon ett "tack" och varsågod att ta sin externbelöning


Har även använt mig av övningarna under dagen på olika sätt. Tex så krävde jag att hon var tvungen att hugga dummien i luften för att få springa och hälsa på pappa idag. Och efter min och pappas pannkaksmiddag frågade pappsen om lilla Lovis fick slicka glassfaten. "Javisst" svarade jag "..bara hon fixar lilla lyran". Pappa ställde sig och störde med glassfaten och Lovis fick komma på att hon var tvungen att lämna honom, söka upp mig i ett annat rum och hugga apporten i luften. Hej och hå...Vad kul det kan vara ibland:)

Hittade ett gammalt dagboksinlägg från det att Lovis var unghund. Den tiden känns sååååå långt bort nu;)


"Torsdag 12/1(Lovis 9 månader och två veckor)
Just nu känns allt väldigt motigt!
Kontakten i kopplet fungerar fint och på väg till och från jobbet flyter allt på bra. Där har jag belönat mkt skvaller, passivitet, stopp i kopplet o.s.v
På så sätt känner jag att mkt i vardagen fungerar utmärkt?Men samtidigt känns hon mer O-kontaktbar och ofokuserad.
På de ställen där vi inte får den dagliga kontaktträningen(exempelvis när hon går lös i skogen eller på en äng) är hon väldigt inne i ?sitt?
Det var självklart lättare att träna på sådana ställen när hon var valp(innan fem/sex månaders åldern) eftersom hon då ofta tittade upp för att se om jag höll på att försvinna/smyga ifrån henne. Nu tar det ofta väldigt lång tid innan hon överhuvudtaget märker att jag är på väg bort från henne.
Går jag med henne lös sackar hon ofta efter och fastnar vid ngn lukt.
Jag vill inte behöva tjata på henne att följa mig, och det är trist att behöva gå i koppel med henne hela tiden.
Vad vill jag engentligen? Jag önskar att hon inte fastnar i sin doftvärld, jag vill att hon söker kontakt vid sidan, jag vill att hon söker upp mig för att vi ska göra ngt roligt ihop?jag tycker helt enkelt att hon är TRÅKIG och vissa dagar är hon enormt svårmotiverad. Hon har ingen lust att leka med föremål och godiset spottar hon..det är bara lukterna som gäller. Jag kan slänga till henne en köttbulle och ibland händer det att hon spottar ut den och väljer att lukta på en äcklig fläck istället:/
Jag känner att jag ORKAR inte vara rolig, fantasifull, glad och påhittig när hon är så tråkig och seg. Jag borde verkligen försöka ha mer spännande saker ?i påsen? men jag är inne i en svacka just nu. VI är inne i en svacka! Och det är min uppgift som hundägare att komma ur den och se till att våra promenader blir roliga igen- men det är svårt när man bara är trött och irriterad. Då blir jag halvengagerad och Lovis föredrar marken. Och då blir jag ännu mer irriterad. Och när man gått runt i evigheter och väntat på en kontakt(och då menar jag inte en kontakt där hon höjer huvudet en liten bit ifrån marken och glor under lugg för att se vart jag är)- och äntligen FÅR en kontakt så är jag så uppretad att jag inte orkar belöna det ordentligt. ?Jaha, NU passar det?!!?- tänker jag istället och slänger till henne en intorkad godis eller ett halvgrinigt ?braaa?.

Sammanfattningsvis kan jag säga att det känns som om våran svacka beror på att Lovis åter igen kommit i en ?jobbigare? period och hennes matte är trött och överjobbad och därmed har mindre ork och tålamod. Det är mörkt när vi går till jobbet- och det är mörkt när vi går därifrån. Det är halt, blött, kallt och snöigt?det är svårt att vara aktiva på promenaden och det gör det svårare att belöna på de sätt jag brukar göra. Då blir det mkt godis och mkt samma, samma. Jag blir en tråkig, enformig och förutsägbar matte. Lovis blir som en trist pensioners -hund som bara går och sniffar. Jag blir irriterad och glömmer bort att belöna tillräckligt när hon väl gör rätt."

........Idag kan jag skratta åt det:) Men jag minns att jag var så less på Lovis under en period! Mognad, planerad träning och en kastrering har gjort underverk. Ett större "belöningstänk" och konsten att skapa förväntingar hos hundar brukar göra underverk.

Jag tar Fanny och Qarma som ett exempel: Fanny har under en period backat i träningen och bara "lekt byxorna av" tjockvailern. Och slutat när det är som roligast. Det är hon som styr aktiviteten. Hon bestämmer när den börjar och slutar. Hon är den som avbryter aktiviteten för att skapa ett sug efter mer.
Det Fanny gör är att hon bygger upp en FÖRVÄNTAN hos hunden och när vi skapat en förväntan så har vi kommit långt. Vi måste nästan ha en stark förväntan hos hunden för att få till en effektiv och stabil träning. En träning där vi känner att hunden VILL vara hos oss och inte har tankarna på annat.

När vi skapat denna förväntan så kan vi börja ställa krav..för det är först då hunden känner att den förlorar ngt. Har hunden ingen förväntan så- tror jag- inte att den upplever att den förlorar ngt på att "göra fel"
Jobbar vi med effektiv belöningsträning så innebär kravfasen egentligen att hunden måste nå det planerade steget för att få tillgång till en belöning som den annars går miste om. Ett annat krav kan vara att hunden inte får lämna oss under träning...Om hunden tillåts sticka ifrån mig för att leka med andra hundar eller nosa på intressanta fläckar så har jag tappat kontrollen över belöningarna och träningen.

Igår tog vi en långis i det kalla, soliga vintervädret.
Vintern är här nu...på allvar..Det luktade snö i luften och mina händer beodrade mig att slänga på vantarna.

Vi gick ner på golfbanorna och körde lite skålträning. Börjar få bort kontakten vid sidan nu, vilket är bra. Hon hittar position och tittar framåt.
Körde lite olika varianter. Gick mellan två skålar. Skickade på rakt skick, blåste stopp, gick fram till lovis och skickade på ut-tecken mot den andra skålen. Körde dirigering höger, vänster plus ut. Nu MÅSTE jag börja lägga på störning på skålarna. Det ger dessutom minskad ögonkontakt...
Tränade även med två leksaker...

Veckan projekt: störning på skålarna! Fanny och Karin? Träna Onsdagkväll?

Mitt nya projekt är att lära lovis att stå still med framstassarna på samma ställe samtidigt som hon flyttar baktassarna. Målet är att hon ska flytta sig runt sig själv...

Lovis har fått betydligt bättre bakdelskontroll men allt för ofta är det framtassarna/framdelen som påbörjar hennes rörelser. Jag vill att hon under en period ska lära sig att arbeta enbart med bakdelen och lära sig att rörelser med framtassarna inte lönar sig/inte är det viktiga.


Det kändes som en omöjlighet...

Första träningspasset ledde till en ganska frustrerad matte och en väldigt frustrerad hund. Det blev ett långt och- enligt mig- värdelöst pass.
Jag gav upp när jag insåg att jag inte fick ngr tillfällen att belöna.
Jag kunde inte se ngt "litet" och jag visste inte hur jag skulle få fram beteendet. Jag blev så frustrerad att jag till och med gick in med en fysisk hjälp- försökte knuffa på lovis bakparti för att hon skulle flytta en baktass(vilket jag anser helt värdelöst eftersom hunden inte är medveten om vad den gör) Suprise: det funkade inte!
Jag försökte använda kroppen som hjälp genom att vrida mig åt olika håll för att se om hennes baktassar skulle lossna. Så gjorde jag när jag lärde in ingångar med bakdelskontroll. Och visst fick jag igång baktassarna men det blev för mkt framtassar.

Så jag tog paus, funderade, gjorde om...satt mig ner på golvet och belönade passivitet. Hennes aktivitet leder till ökat tramp med framtassar.
Satte godishanden framför henne och när hon inte sträckte sig efter den utan hade tyngden på bakpartiet fick hon gnaga. Så fort hon råkade röra en framtass försvann handen bakom ryggen. Jag lärde henne att hon förlorade på att röra framtassarna. Det var steg ett. Steg två var att föra godishanden så att hon var tvungen att flytta på ett bakben/vikten lades på ena benet. Det tog sin lilla tid...Men imorse när vi tränade så märktes det att poletten trillat ner. Nu står hon still med framtassarna och flyttar baktassarna runt sig. Hon måste korsa baktassarna för att kunna flytta dom utan att röra framtassarna. hon har hittat sin teknik.

Nu ska jag plocka in musmattan och kräva att hon hittar mattan, placerar tassarna och flyttar baktassarna runt den...

Retriverkurs tillfälle 2 anteckningar:

Störningsträning:
-öka STÖRNING istället för att öka TIDEN!
-hitta ett läge där hunden kontrollerar störningen
-störningen läggs på när hunden gör RÄTT...fortsätt inte att stör om hunden börjar göra fel. Ex fotgående: när hunden GÅR i rätt position=lägg på störning. Om hunden kämpar för att BEHÅLLA position=öka störning(om det är dags att försvåra)
-När hunden KAN en störning är den i princip förbrukad(iaf i den miljön du tränat)Kan sen användas som en "rolig träning" men det blir ingen utmaning för hunden. Satsa på att träna störningar i MÅNGA MILJÖER! Ny situation= prioritera störningsträning framför tid
-öka tiden när det verkligen känns "tryggt" och "stabilt"

inkallning med externt(avståndsbelöning):
-kalla in men vänd och gå när hunden är på väg emot- belöna när hunden hittar gående position vid sidan. Kan hunden gående position så är sittandet vid sidan en baggis. Ofta tränar vi alldeles för mkt sittande vid sidan och "sittande ingångar" istället för att fokusera på gående ingångar.

Problem med kommando:
Om hunden blir frustrerad och har svårt att koppla kommandot: vänta med kommando. Gör det till en problemlösning istället och lägg kommandot på rätt beteende. Eget tillägg: Samma sak om vi plötsligt får problem med ett kommando som tidigare suttit bra, ex "ligg". Om hunden börjar lägga sig allt långsammare på vårat kommando kan det vara bra att under en period ta bort kommando och bara låta hunden erbjuda "ligg". Rata de långsamma. När hunden börjar få tillbaka den gamla intensiteten så lägg på kommandot på det snabba läggandet...ingen ide att tjata ett kommando i samband med "fel beteende"

Stoppsignal:
Hitta beteende under promenad:
-Kedja: blick framåt(ej nos i marken till en början eftersom det är för svårt),stoppsignal,belöning,visselpipan ska vara i munnen
-Vid en hund som har stora följsamhetsproblem kan man blåsa stoppsignal när hunden vänder sig om och tittar- men på de allra flesta hundar är de bäst om man blåser när hunden är vänd ifrån oss. Vi vill inte ha för mkt kontakt bakåt.
-provocera! försök göra så att hunden misslyckas genom att hålla inne på belöningen och se om hunden sätter sig i rörelse mot dig. Gör den det= utebliven belöning!

Matskålar med stoppsignal:
-blås stopp vid maten och belöna med skickad belöning. Blås+snabb belöning till hunden
-senare: blås och gå fram till hunden. Skicka den till en ny matskål
- viktigt att ej belöna rörelse emot oss

Stoppsignal när hund har nos i marken:
-Hitta beteendet nos i marken(vilket inte brukar vara så svårt)
-fejka ett godissök(låtsas lägg ut godiset) och blås stoppsignal. Om hunden lyssnar får den skickad belöning. Om hunden ej lyssnar så gör det inget eftersom den inte vinner ngt på det. Vi har ju inte lagt ut ngt godis...Blås igen efter minst 15 sekunder(så räknas det inte som dubbelkommando!!) och ge hunden en ny chans.
-Om vi blåser på ett riktigt godissök så bör vi befinna oss nära hunden så att vi kan avbryta söket om hunden inte lyssnar på stoppsignalen


apportering
snabba gripanden:
-kasta lyra
-spring tillsammans mot apport och vid för långsamt gripande spring förbi
-problem med att hunden dubbelgriper(tuggar innan den lyfter) eller lyfter+släpper fort: klicka bara när hunden sänker huvudet mot apporten. Där kan den inte göra fel. När huvudet höjs och sänks(i rörelsen) är det automatiskt rätt.


Mammahelg:
Jag har bott hos mamma hela helgen och bara tagit det lugnt. Igår var vi i Kista gallerian och jag köpte en ny batteriladdare till min kamera. Så nu ska här fotas igen!
Sen gick vi till kyrkogården och tände ljus i minneslunden. Det var såååå vackert!

1. När jag får glädjefnatt springer jag runt med en otroligt rolig teknik. Jag drar liksom in bakbenen under mig och jag har sån fart att det ser ut som att jag springer med bakbenen lyfta från marken. Då är jag på hugget och GLAD som bara en springerfjant kan vara!

2. Bada är ingen höjdare! Vare sig i badkar eller i sjöar...men det är himla kul efteråt. Då brukar jag få mina glädjefnatt*se punkt 1* Tar matte fram en handduk är lyckan gjord...då gnider jag min blöta mule mot handduken och borrar mig in i den så att jag påminner starkt om en liten mullvad. Himla gulligt- tycker matte.

3. Jag och matte är väldigt tighta och det är svårt att undgå att se vilken mattegris jag är. Vissa tycker jag är ett riktigt "freak"(vad nu det innebär?) som envisas med att tycka att matte är så himla kul...men det är matte som gjort mig till en fjantig, osjälvständig och ovärdig hund. Och då är det väl henne ni får kalla för "freak"? Till mitt försvar måste jag säga att jag faktiskt är en MKT social hund som ÄLSKAR andra mattar och hussar. Och vem vet...kanske dyker det upp en bättre matte? Man måste ju kolla läget ibland- för vem vill inte ha det bästa?

4.Jag tillhör det morgontrötta "släktet". Att ligga och tryna i sängen är ju inte helt fel...speciellt om sängen är nybäddad och man får ligga och breda ut sig och ta upp MINST HALVA sängen. Varför ska matte ha så stort plats? Hon är ju så liten...Matte verkar uppskatta att jag är morgontrött för då verkar hon kunna sova länge med bra samvete. Men ibland får hon för sig att vi ska upp och träna tidigt på morgonen..och då verkar det- konstigt nog- som om hon blir lite irriterad över min morgontrötthet. Hon är lite konstig min matte- men det får man ha överseende med. Mattar kan vara konstiga!

5. Jag är en höjdare på att tigga "osynligt". Det är en bra talang...för matte verkar uppskatta min "osynliga" tiggning när vi får gäster. Då försöker jag alltid göra mig så osynlig jag bara kan genom att sjunka ihop på golvet och lägga ner huvudet demonstrativt. Jag har märkt att det ofta blir utdelning om jag låtsas att jag gör allt annat än suktar efter mattes mat...
Min reservmatte "lisa" tycker det jag är "sååååå fuuul" när jag gör på detta vis. Men jag är hellre "sååååå fuuul" än "sååååå hungrig"
Detta kallar jag effektiv "matteträning"

6. En ganska känslig och mjuk hund är jag...
När matte är stressad, irriterad och orolig så blir jag väldigt låg och försöker visa att "mig har hon minsann ingen anledning att vara sur på".
Jag tar det säkra före det osäkra och håller mig på avstånd så att hon får vara ifred med sitt ostabila humör. Men av ngn- för mig helt obegriplig- anledning så verkar matte blir ÄNNU konstigare då. Kanske vill hon att jag ska hjälpa henne bli på bättre humör men jag vet faktiskt inte hur jag ska hjälpa henne med det? Det får hon väl faktiskt ordna själv..Visst är jag en himla snäll och go hund- men matte kan väl ändå inte begära att lilla JAG ska fungera som någon j*vla(ursäkta språket) terapeuthund?

Jag utmanar:
Juvel
Doris
Luci
Kuling

Idag var det andra och sista gången på retriverkursen! Verkligen jättekul att gå på sidan och kika för man lär sig såååå otroligt mkt av att se andra ekipage. Jag delar med mig av mina anteckningar en annan dag...

Ämnet passivitet kom på tal flera gånger under kursens gång. Eva pratade om vikten av att kunna slappna av i olika situationer...Sen tog hon "dynghögen" Lovis som ett exempel(ja, hon sa faktiskt "dynghögen"!).

Jag erkände att min syn på passivitetsträning förändrats väldigt mkt sen Lovis var liten. Då gick min passivitetsträning nästan uteslutande ut på att "ha tråkigt"- speciellt i närheten av störningar. Hunden skulle tränas i att ta det lugnt och jag var väldigt försiktig med att leka för intensivt med henne och låta henne röja med andra hundar. Jag undvek att låta henne "blåsa av sig" eftersom jag ansåg att hon snarare "blåste på sig" och gick upp i varv. Självklart tränade jag på/och avknapp men jag insåg inte till fullo vikten av att träna passivitet kontra aktivitet. Den träningen fick jag mer och mer förståelse för eftersom jag blev medveten om hur viktigt det är att hunden får VARA aktiv GENOM att bli passiv. Man kan inte hela tiden lägga lock på en hund- den måste få explodera ibland! Men den får bara explodera när den är passiv.

Jag känner fortfarande många som tror att passivitetsträning handlar om att "ta det lugnt" och vänja hunden vid att det inte alltid är lattjolajban...Det är en del av passivitetsträningen men om vi BARA tränar passivitet på detta sätt kan många hundar bli allt värre. En del hundar fixar inte att sitta och "ta det lugnt" allt för långt stund...utan de måste få lära sig kopplingen mellan passivitet och aktivitet.

Eva var mkt imponerad av Fannys fina passivitet på Yoga! På kursen idag berättade hon om hur en av deltagarna på helgens klickerkurs hade släntrat in med sin unga dobbis(dobbis liksom!), lagt ut hundens "fäll" och slagit sig ner varpå hunden blivit som en urkramad disktrasa(det var min egen benämning)

Hur skönt är det inte?