nämen..inget regn?
Idag ska det- för ovanlighetens skull- vara sommar! Så jag och Lovis ska ta promenaden till Erstaviken där vi ska BADA och SOLA! Synd att alla jag känner jobbar:/
Nästa vecka drar jag till Gotland. Vi åker tidigt på Lördag morgon...
Jag har också bokat in tid för att fläta in håret. jag vill ha sådana där inbakade flätor uppe på huvudet så att man slipper jobbigt hår som blåser i ansiktet när man cyklar. Har gjort det förut och det blev både snyggt och praktiskt..men det håller bara i sig i typ två-tre veckor!
Tog ett litet träningspass imorse. Jag har slarvat lite med "hit" genom att flera gånger belöna när hon sänker farten och går ner i snabb trav. Märkte det imorse när jag var lite mer piggelin i skallen. Fokuserade på "galopp-belöning" genom att srpinga backande ifrån henne och belöna när hon fattade galopp. När hon hade galopp i skallen så satte jag henne, backade ifrån och lockade henne till mig utan "hitkommando". Belönade om/när hon fattade galopp.
Sen fick jag till inkallningen superbra och belönade galoppen.
Gillar den nya tekniken i ingången där hon i princip backar in i position istället för att göra den där u-svängen. Varför gör man u-sväng? Den är ju ganska värdelös..tar ju bara onödig tid och hunden hamnar lättare snett...iaf så gör min hund det;)
Nästa vecka drar jag till Gotland. Vi åker tidigt på Lördag morgon...
Jag har också bokat in tid för att fläta in håret. jag vill ha sådana där inbakade flätor uppe på huvudet så att man slipper jobbigt hår som blåser i ansiktet när man cyklar. Har gjort det förut och det blev både snyggt och praktiskt..men det håller bara i sig i typ två-tre veckor!
Tog ett litet träningspass imorse. Jag har slarvat lite med "hit" genom att flera gånger belöna när hon sänker farten och går ner i snabb trav. Märkte det imorse när jag var lite mer piggelin i skallen. Fokuserade på "galopp-belöning" genom att srpinga backande ifrån henne och belöna när hon fattade galopp. När hon hade galopp i skallen så satte jag henne, backade ifrån och lockade henne till mig utan "hitkommando". Belönade om/när hon fattade galopp.
Sen fick jag till inkallningen superbra och belönade galoppen.
Gillar den nya tekniken i ingången där hon i princip backar in i position istället för att göra den där u-svängen. Varför gör man u-sväng? Den är ju ganska värdelös..tar ju bara onödig tid och hunden hamnar lättare snett...iaf så gör min hund det;)
ett sånt där "meningen med livet- ögonblick"
Första dagen på min 4 veckors långa semester...och jag NJUTER!
Tog med hundarna och åkte till Kungens Kurva för att träna aerobics. Hundarna fick såklart inte vara med och träna;)
Jag fick för mig att passet började 11.00 men det började först vid 11.30. Eftersom salen var öppen smet jag in och körde ett eget styrkepass på ca 20 min. Framförallt jobbade jag igenom triceps som jag egentligen tränar för sällan. Det sägs ju att det är bra att köra styrkan innan konditionen för att man då bränner mer fett...inte vet jag om jag under areobicsen brände mer fett- men TUNGT som fan vare i alla fall! Jag var helt färdig. Det värsta var att jag kände att jag hade mer att ge...men huvud och kropp ville inte riktigt samarbeta idag. Det handlar SÅ mkt om vilja och koncentration. It's all in your head liksom:P Men idag var det som sagt lite brist på huvudbiten:/
Efter det svettiga passet åkte jag hem till Fiskis och packade en ryggsäck med mat till mig och mat till hundarna, filt, lina till Yoga, vatten och lite annat skit. Inte tänkte jag sitta inne och uggla i det tokfina vädret! Här skulle badas!! Tog bilen till Erstaviksbadet och letade reda på lite "ostördhet". Jag ville inte vara på stranden med alla barnfamiljer(för idag var det MÅNGA bilar på parkeringen). Fick gå en liten bit men tillslut hittade jag en egen liten klippig vik låååååångt bort från alla männsikor.
Det var lugnt och tyst bortsett från en familj som solade och badade från klipporna på andra sidan vattnet. Jag slet av mig mina kläder(olala) och gled ner i vattnet från klippkanten.(jag hade ju bikini såååååklart) Det var så varmt och härligt i vattnet och jag simmade runt, runt, runt som en liten slöjstjärt:p
Lovis var inte sen att hänga på. I vanliga fall brukar hon vara lite badkruka men idag verkad hon trivas som firren i vattnet. Det svalkade väl skönt kan jag tro. Och vem blev kvar på klippan om inte lilla knyttet? Lilla förtvilade Yoga som inte visste VAD hon skulle ta sig till. Det var ju döläskigt att gå i från klipporna..först skrek hon ut sin ÅNGEST och SMÄRTA och sen började hon ilsket försöka bita bort allt vatten(eller vad hon nu sysslade med) Hon kanske tänkte att om hon åt upp det där stora, blöta som fräckt nog lagt sig i hennes väg så skulle hon kunna följa efter mig och Lovis. Tugg, tugg, tuggtugg, tugg..hon såg ut som en stor haj som plöjde från sida till sida och svalde småfisk. Hon är för rolig, lilla yoggi!
Klev upp efter en stund och hundarna fick ett varsitt sånt där äckligt kycklingskråv som de låg och tuggade på en bra stund. Jag passade på att fläska i solen på min lilla, fina klipphäll. Det var så SKÖNT! Måste säga att det var bra länge sen som jag känt mig så fri och lycklig...Både jag och hundarna hade det nog GÖÖÖRBRA:)Jag hade ett sånt där "meningen med livet- ögonblick"
Stannade där i flera timmar och hundarna lekte, vilade,letade godis i skogen bakom och badade(eller Lovis badade och Yoga arbetade sig ner ngr mm och åt vatten)...Lovis fick simma ut och hämta godis som jag satt fast på en stor gren. Den var tung så det tog ett tag för henne att dra in den..hon pustade och stånkade och stööööönade och gurglade vatten...och när hon väl bökat sig upp med den på stranden så kom gobiten Yoggi och drog den ur munnen på stackars halvdränkta Lovis.
"Himla schysst hund, den där Lovistanten..som hämtar upp stora godisträd till mig" tänkte hon, flinade stort och drog iväg den.
Vi stannade där tills jag började frysa lite smått. Jag hade ingen klocka med mig..men jag chansade på att den var runt halv sex. Yoga var helt "finito" och hade däckat med huvudet i en ljungtuva. Lovis såg också ganska färdig ut.
Så vi packade ihop och gick tillbaka till bilen för att åka hem.
Nu är hundarna UTSLAGNA! Ni vet den där tröttheten som man kan drabbas av utomlands när det varit riktigt varmt en dag och man tar en "siesta"...så tror jag de känner sig.
Imorn ska jag och Lisa träna och sen åker jag och lämnar bilen till fadern i sumpan. Nu är jag billös i en månad när pappa drar på semester..men jag ska ju til gotland om två veckor så jag behöver bara en cykel.
Min kära vän Ida Hallgren tyckte att det var "pensioner-varning" på mig för att jag skulle cykelsemestra...det var det dummaste jag ngnsin hört!!!!!
Så länge jag inte föreslår min cykelpartner att vi ska ha likadana overoller på oss så är det INTE ngn pensioner-varning. SÅÅÅÅÅ det sååå...
Tjarå!
Tog med hundarna och åkte till Kungens Kurva för att träna aerobics. Hundarna fick såklart inte vara med och träna;)
Jag fick för mig att passet började 11.00 men det började först vid 11.30. Eftersom salen var öppen smet jag in och körde ett eget styrkepass på ca 20 min. Framförallt jobbade jag igenom triceps som jag egentligen tränar för sällan. Det sägs ju att det är bra att köra styrkan innan konditionen för att man då bränner mer fett...inte vet jag om jag under areobicsen brände mer fett- men TUNGT som fan vare i alla fall! Jag var helt färdig. Det värsta var att jag kände att jag hade mer att ge...men huvud och kropp ville inte riktigt samarbeta idag. Det handlar SÅ mkt om vilja och koncentration. It's all in your head liksom:P Men idag var det som sagt lite brist på huvudbiten:/
Efter det svettiga passet åkte jag hem till Fiskis och packade en ryggsäck med mat till mig och mat till hundarna, filt, lina till Yoga, vatten och lite annat skit. Inte tänkte jag sitta inne och uggla i det tokfina vädret! Här skulle badas!! Tog bilen till Erstaviksbadet och letade reda på lite "ostördhet". Jag ville inte vara på stranden med alla barnfamiljer(för idag var det MÅNGA bilar på parkeringen). Fick gå en liten bit men tillslut hittade jag en egen liten klippig vik låååååångt bort från alla männsikor.
Det var lugnt och tyst bortsett från en familj som solade och badade från klipporna på andra sidan vattnet. Jag slet av mig mina kläder(olala) och gled ner i vattnet från klippkanten.(jag hade ju bikini såååååklart) Det var så varmt och härligt i vattnet och jag simmade runt, runt, runt som en liten slöjstjärt:p
Lovis var inte sen att hänga på. I vanliga fall brukar hon vara lite badkruka men idag verkad hon trivas som firren i vattnet. Det svalkade väl skönt kan jag tro. Och vem blev kvar på klippan om inte lilla knyttet? Lilla förtvilade Yoga som inte visste VAD hon skulle ta sig till. Det var ju döläskigt att gå i från klipporna..först skrek hon ut sin ÅNGEST och SMÄRTA och sen började hon ilsket försöka bita bort allt vatten(eller vad hon nu sysslade med) Hon kanske tänkte att om hon åt upp det där stora, blöta som fräckt nog lagt sig i hennes väg så skulle hon kunna följa efter mig och Lovis. Tugg, tugg, tuggtugg, tugg..hon såg ut som en stor haj som plöjde från sida till sida och svalde småfisk. Hon är för rolig, lilla yoggi!
Klev upp efter en stund och hundarna fick ett varsitt sånt där äckligt kycklingskråv som de låg och tuggade på en bra stund. Jag passade på att fläska i solen på min lilla, fina klipphäll. Det var så SKÖNT! Måste säga att det var bra länge sen som jag känt mig så fri och lycklig...Både jag och hundarna hade det nog GÖÖÖRBRA:)Jag hade ett sånt där "meningen med livet- ögonblick"
Stannade där i flera timmar och hundarna lekte, vilade,letade godis i skogen bakom och badade(eller Lovis badade och Yoga arbetade sig ner ngr mm och åt vatten)...Lovis fick simma ut och hämta godis som jag satt fast på en stor gren. Den var tung så det tog ett tag för henne att dra in den..hon pustade och stånkade och stööööönade och gurglade vatten...och när hon väl bökat sig upp med den på stranden så kom gobiten Yoggi och drog den ur munnen på stackars halvdränkta Lovis.
"Himla schysst hund, den där Lovistanten..som hämtar upp stora godisträd till mig" tänkte hon, flinade stort och drog iväg den.
Vi stannade där tills jag började frysa lite smått. Jag hade ingen klocka med mig..men jag chansade på att den var runt halv sex. Yoga var helt "finito" och hade däckat med huvudet i en ljungtuva. Lovis såg också ganska färdig ut.
Så vi packade ihop och gick tillbaka till bilen för att åka hem.
Nu är hundarna UTSLAGNA! Ni vet den där tröttheten som man kan drabbas av utomlands när det varit riktigt varmt en dag och man tar en "siesta"...så tror jag de känner sig.
Imorn ska jag och Lisa träna och sen åker jag och lämnar bilen till fadern i sumpan. Nu är jag billös i en månad när pappa drar på semester..men jag ska ju til gotland om två veckor så jag behöver bara en cykel.
Min kära vän Ida Hallgren tyckte att det var "pensioner-varning" på mig för att jag skulle cykelsemestra...det var det dummaste jag ngnsin hört!!!!!
Så länge jag inte föreslår min cykelpartner att vi ska ha likadana overoller på oss så är det INTE ngn pensioner-varning. SÅÅÅÅÅ det sååå...
Tjarå!
lilleskuttisar..de har så fina öron:P
Igår efter jobbet åkte jag hem till pappa. Egentligen skulle jag ha tränat spinning innan men jag ORKADE inte...jag har en slappvecka/vilovecka. Så jag åkte direkt dit efter jobbet- men jag glömde ta med mig nycklarna til pappa. Och min kära fader jobbade sent vilket medförde att jag fick sitta och vänta på honom i ca en och en halv timma:/ Men jag slog mig ner i parken utanför med hundarna och gav dem deras middag i små portioner när de var "coola"
Eftersom Yoga verkar ha en förmåga att snabbt skapa typ revir så hon fick skvallra på hundar och människor som passerade- och dök de upp plötsligt blev det "jackpot".
När pappa ääääntligen kom hem så åt vi blodpudding med morötter och keso(ja, keso och blodpudding PASSAR faktiskt ihop) och hundarna fick hålla sig utanför köket medans vi åt. Yoga var tvungen att testa "regeln" tjugo gånger innan hon gav upp och la sig med Lovis utanför köket.(men hon var noga med att ha huvudet på dörrtröskeln för att ha "halva inne")
Efter maten glodde vi på ngn dokumentär om "El ninjo"(väderförändringar). Det var faktiskt ganska intressant att se- trots att jag i början i frågasatte varför vi var tvugna att se på en tråkig dokumentär;)
Gick och la mig tidigt. Sov på soffan i mitt "gamla" rum. Lovis sov PÅ mig och Yoga sov på en filt på golvet bredvid. Det är SÅÅÅÅÅ skönt med Yoga att hon sover så bra på nätterna. Hon är aldrig orolig utan sover som en stock. När hon märker att det drar ihop sig till "nattning" så varvar hon ner på en gång och slappnar av natten igenom. Även skönt att hon inte vaknar tidigt och stör..nej, hon väntar så snällt tills jag kliver upp:)
Imorse tog vi en liten sväng till Huvudsta(ca 10 min promenad) och tittade på kaniner!(antagligen till Fannys stora glädje) Jag ville se hur Lovis skötte sig eftersom det var ett tag sen vi tränat...och det var ju bra träning för Yoga också.
Tog med mig deras frukost och massa gott godis och satte mig ner på en kaninäng. Det tog inte lång tid förrän kaninerna blev synliga. Yoga var jätteduktig och satt bara lugnt och tittade. Belönade det beteendet massor.
Började försiktigt gå runt lite på ängen för att få lite fart på kaninerna. Lovis fick vara lös med släpande koppel ifall att hon skulle rusa efter ngn kanin. Yoga var såklart i koppel och jag hade henne lite bakom/vid sidan med kort koppel för att hon inte skulle slänga sig mot ngn kanin. Yoga superduktig och tittade bara när kaninerna rusade runt. Eftersom jag hade henne i kort koppel kände jag när hon var passiv och gav vika för kopplet/inte hängde ut och tänkte framåt/jakt.
Jag blev SÅ otroligt stolt när en kanin rusade i príncip rakt framför näsan på Lovis och hon tvärnitade och skvallrade. Då var hon duktigare än vad jag "förtjänat" för SÅ mkt har vi egentligen inte tränat. Men den lilla träning hon fick som liten har uppenbarligen haft effekt. Lillpluttan!:)
Träningen var ordentligt uttröttande för båda hundarna och de slocknade när vi kom till jobbet.
Ikväll ska jag ha en slappkväll! Letar väl fram ngn bra film och vältrar mig i soffan..jag hade tänkt frossa i ngt onyttigt men jag var inte tillräckligt sugen för att orka gå ner till affären och köpa ngt. Så där är det ALLTID..när jag väl ska unna mig ngt gott så är jag inte sugen. Vilket iof är bra- men ibland VILL jag vara sugen och äta ngt onyttigt med gott samvete:/
Imorn kommer Fanny och hämtar lilla "vilden". Har glömt min mobil hos pappa så jag vette fan hur vi ska få tag på varandra. Lisa kommer imorn kväll så då har jag iaf en telefon men jag har ju inte Fannys nummer i huvudet. jaja..det löser sig alltid. Får väl åka förbi jobbet imorn och låna telefonen...
Trevlig helg mina kära bloggläsare(om jag nu har ngr..höhö)
Eftersom Yoga verkar ha en förmåga att snabbt skapa typ revir så hon fick skvallra på hundar och människor som passerade- och dök de upp plötsligt blev det "jackpot".
När pappa ääääntligen kom hem så åt vi blodpudding med morötter och keso(ja, keso och blodpudding PASSAR faktiskt ihop) och hundarna fick hålla sig utanför köket medans vi åt. Yoga var tvungen att testa "regeln" tjugo gånger innan hon gav upp och la sig med Lovis utanför köket.(men hon var noga med att ha huvudet på dörrtröskeln för att ha "halva inne")
Efter maten glodde vi på ngn dokumentär om "El ninjo"(väderförändringar). Det var faktiskt ganska intressant att se- trots att jag i början i frågasatte varför vi var tvugna att se på en tråkig dokumentär;)
Gick och la mig tidigt. Sov på soffan i mitt "gamla" rum. Lovis sov PÅ mig och Yoga sov på en filt på golvet bredvid. Det är SÅÅÅÅÅ skönt med Yoga att hon sover så bra på nätterna. Hon är aldrig orolig utan sover som en stock. När hon märker att det drar ihop sig till "nattning" så varvar hon ner på en gång och slappnar av natten igenom. Även skönt att hon inte vaknar tidigt och stör..nej, hon väntar så snällt tills jag kliver upp:)
Imorse tog vi en liten sväng till Huvudsta(ca 10 min promenad) och tittade på kaniner!(antagligen till Fannys stora glädje) Jag ville se hur Lovis skötte sig eftersom det var ett tag sen vi tränat...och det var ju bra träning för Yoga också.
Tog med mig deras frukost och massa gott godis och satte mig ner på en kaninäng. Det tog inte lång tid förrän kaninerna blev synliga. Yoga var jätteduktig och satt bara lugnt och tittade. Belönade det beteendet massor.
Började försiktigt gå runt lite på ängen för att få lite fart på kaninerna. Lovis fick vara lös med släpande koppel ifall att hon skulle rusa efter ngn kanin. Yoga var såklart i koppel och jag hade henne lite bakom/vid sidan med kort koppel för att hon inte skulle slänga sig mot ngn kanin. Yoga superduktig och tittade bara när kaninerna rusade runt. Eftersom jag hade henne i kort koppel kände jag när hon var passiv och gav vika för kopplet/inte hängde ut och tänkte framåt/jakt.
Jag blev SÅ otroligt stolt när en kanin rusade i príncip rakt framför näsan på Lovis och hon tvärnitade och skvallrade. Då var hon duktigare än vad jag "förtjänat" för SÅ mkt har vi egentligen inte tränat. Men den lilla träning hon fick som liten har uppenbarligen haft effekt. Lillpluttan!:)
Träningen var ordentligt uttröttande för båda hundarna och de slocknade när vi kom till jobbet.
Ikväll ska jag ha en slappkväll! Letar väl fram ngn bra film och vältrar mig i soffan..jag hade tänkt frossa i ngt onyttigt men jag var inte tillräckligt sugen för att orka gå ner till affären och köpa ngt. Så där är det ALLTID..när jag väl ska unna mig ngt gott så är jag inte sugen. Vilket iof är bra- men ibland VILL jag vara sugen och äta ngt onyttigt med gott samvete:/
Imorn kommer Fanny och hämtar lilla "vilden". Har glömt min mobil hos pappa så jag vette fan hur vi ska få tag på varandra. Lisa kommer imorn kväll så då har jag iaf en telefon men jag har ju inte Fannys nummer i huvudet. jaja..det löser sig alltid. Får väl åka förbi jobbet imorn och låna telefonen...
Trevlig helg mina kära bloggläsare(om jag nu har ngr..höhö)
och det kom blod...
Denna dag har "lekt" betydligt bättre än gårdagen! Yoga var (nästan) en ängel på jobbet och använde den "passiva sidan" för att få som hon ville...me like!!! gullunge:)
Imorse fick hundarna kuta lite i skogen och Yoga fick ha tråkig uppbindningsträning som vanligt. she hates me! Hehe...närå:)
Hon var jätteduktig..ngt litet pip men sen la hon sig ner, suckade djupt och vara lugn som en filbunke. Och hon var lugn läääänge...
Men när jag och Lovis "fottränade" och rörde sig ifrån Yoga blev det mkt ljudlig protest. Hon trodde väl att vi skulle lämna henne där..i sorg i saknad:P Men vi tränade på ett bra tag och inväntade att Yogas anfall skulle gå över...
När vi rastade på lunchen fick Yoga syn på en fågel, tvärnitade och vände mot mig. Då fick hon massa lek...
Åkte direkt hem från jobbet! Svintrött!
Hundarna fick mat...äckliga blodkorvar som Fanny skickat med. De stinker skit och när jag skulle skära upp den stänkte det blod på hela väggen. äckligt! jag ska INTE börja med ngr blodkorvar iaf:P Jaja..det var väl jag som var klantig
Yoga fick lite stadgeträning på "sitt"...hon kan ju inte få maten GRATIS heller..höhö...inväntade spontant "sitt" och gav klapp. Då slängde hon sig fram men ack så hon bedrog sig...när hon kunde sitta och ta mina klappar fick hon "varsågod".
Hoppas inte Fanny ogillar att jag tränar yrvädret. Tycker det är så kul...och jag gör inga "konstigheter"
Imorse fick hundarna kuta lite i skogen och Yoga fick ha tråkig uppbindningsträning som vanligt. she hates me! Hehe...närå:)
Hon var jätteduktig..ngt litet pip men sen la hon sig ner, suckade djupt och vara lugn som en filbunke. Och hon var lugn läääänge...
Men när jag och Lovis "fottränade" och rörde sig ifrån Yoga blev det mkt ljudlig protest. Hon trodde väl att vi skulle lämna henne där..i sorg i saknad:P Men vi tränade på ett bra tag och inväntade att Yogas anfall skulle gå över...
När vi rastade på lunchen fick Yoga syn på en fågel, tvärnitade och vände mot mig. Då fick hon massa lek...
Åkte direkt hem från jobbet! Svintrött!
Hundarna fick mat...äckliga blodkorvar som Fanny skickat med. De stinker skit och när jag skulle skära upp den stänkte det blod på hela väggen. äckligt! jag ska INTE börja med ngr blodkorvar iaf:P Jaja..det var väl jag som var klantig
Yoga fick lite stadgeträning på "sitt"...hon kan ju inte få maten GRATIS heller..höhö...inväntade spontant "sitt" och gav klapp. Då slängde hon sig fram men ack så hon bedrog sig...när hon kunde sitta och ta mina klappar fick hon "varsågod".
Hoppas inte Fanny ogillar att jag tränar yrvädret. Tycker det är så kul...och jag gör inga "konstigheter"
Yoga Yalla
Ni vet den där underbara dobbisvalpen jag skrev om i förra inlägget? Hon har inte varit FULLT lika underbar idag...men det beror nog mkt på att mitt humör har varit katastrof. Jag har varit en satans surtant med tålamod lika med noll:/
Var sur redan när jag vaknade imorse..vaknade väl på fel sida! Och sen dess har allt bara gått fel, fel och ännu mer fel. Började med att spilla ut kokhett te över mig och det var nog det som satte igång mina arga bin i huvudet...
Gick upp, kissade hundarna, åt frukost och åkte upp och ställde bilen vid macken. Tog ut hundarna i skogen och gav dem "frukost-sök" där. Yoga fick sitta uppbunden en jävla massa och skrek som ett stucket bi i början. Eller hon lät nog mer som hundra kanariefåglar:/ Men skam den som ger sig...jag hade ett hjärta av sten:/ När hundarna sprang runt och letade mat så kommer det en äcklig schanuzer springades från ingenstans. Jag upptäckte den först(ögonen är alltid med) och tog in yoga vid sidan innan hon hann se äckelhunden. Lovis skvallrade bra och kom emot mig. Yoga tyckte inte att den där hunden hade ngt hos oss att göra..och det talade hon ganska tydligt om. Plockade in henne i ryggsäck för att bryta henne..och slängde en stor pinne på den framspringande hunden. Ägarna kom gående en bit bort och verkade inte bry sig om att kalla in hunden. Jag skrek åt dem att vara "så JÄVLA gulliga att kalla in sin hund"-vilket de gjorde efter hundra år. PUCKON!!!!!!!!
Åkte till jobbet och började gå igenom veckans beställningar..tog emot massa JOBBIGA, efterblivna kunder...svarade i den satans telefonen som ringde oavbrutet..och försökte ignorera Yoga som satt och pep och pep och pep(Fanny..låt mig inte skaffa dobbis!) Till slut gav hon upp en längre stund..och då satte jag mig där inne och myste lite med dem.
Nu är hundarna döda..och jag ska snart sova och radera den där dåliga dagen ur mitt minne. Imorgon blir en bättre dag..man kan inte ha två dåliga dagar på raken. eller?!;)
Tack och hej...
Var sur redan när jag vaknade imorse..vaknade väl på fel sida! Och sen dess har allt bara gått fel, fel och ännu mer fel. Började med att spilla ut kokhett te över mig och det var nog det som satte igång mina arga bin i huvudet...
Gick upp, kissade hundarna, åt frukost och åkte upp och ställde bilen vid macken. Tog ut hundarna i skogen och gav dem "frukost-sök" där. Yoga fick sitta uppbunden en jävla massa och skrek som ett stucket bi i början. Eller hon lät nog mer som hundra kanariefåglar:/ Men skam den som ger sig...jag hade ett hjärta av sten:/ När hundarna sprang runt och letade mat så kommer det en äcklig schanuzer springades från ingenstans. Jag upptäckte den först(ögonen är alltid med) och tog in yoga vid sidan innan hon hann se äckelhunden. Lovis skvallrade bra och kom emot mig. Yoga tyckte inte att den där hunden hade ngt hos oss att göra..och det talade hon ganska tydligt om. Plockade in henne i ryggsäck för att bryta henne..och slängde en stor pinne på den framspringande hunden. Ägarna kom gående en bit bort och verkade inte bry sig om att kalla in hunden. Jag skrek åt dem att vara "så JÄVLA gulliga att kalla in sin hund"-vilket de gjorde efter hundra år. PUCKON!!!!!!!!
Åkte till jobbet och började gå igenom veckans beställningar..tog emot massa JOBBIGA, efterblivna kunder...svarade i den satans telefonen som ringde oavbrutet..och försökte ignorera Yoga som satt och pep och pep och pep(Fanny..låt mig inte skaffa dobbis!) Till slut gav hon upp en längre stund..och då satte jag mig där inne och myste lite med dem.
Nu är hundarna döda..och jag ska snart sova och radera den där dåliga dagen ur mitt minne. Imorgon blir en bättre dag..man kan inte ha två dåliga dagar på raken. eller?!;)
Tack och hej...
Areobics i Kungens Kurva och Yogavakt
Igår kom Fanny föri och dumpade sin "lilla" dobbisvalp(unghund) hos mig. Jag ska ha henne en vecka men jag har redan börjat planera för hur jag ska lyckas övertala Fanny att hon ska få stanna hos mig. Det är nog omöjligt:/ Men jag är liiite kär..
Yoga är MKT genomtränad- vilket är sååååå skönt...som sagt: det är skillnad på hundar och hundar:P
Kvällen tillbringad jag hemma med mamma, Lisa, hundarna och en bra film...Yoga drog fram varenda leksak som låg i Lovis "leksakskorg" och försökte slakta dem(vilket hon inte lyckades med eftersom jag har så hållbara saker) När hon gått igenom alla leksaker försökte hon förgäves få igång surtanten Lovis...men det misslyckades också! Så då gick hon och däckade i bädden som jag ställt fram till henne. Sen sov hon resten av kvällen och heeeeeeela natten. Hon fick sova i biabädden nedanför sängen och där låg hon utan protest och snarkade ljudligt natten igenom ända fram till klockan nio då jag utvilad klev upp.
Gick ut och kissade hundarna, gav dom frukost och sen körde vi hem mamma till sumpan och passade samtidigt på att hämta badrumsskåpet som hon velat bli av med så länge.
Sen bar det iväg till Fruängen för att lämna hundarna i butiken. Jag ville inte lämna de i bilen under areobicspasset...
men oroa dig inte, Fanny...Annica fick tydliga regler för vad som gällde:P Lovis och Yoga fick sitta i veterinärrummet och jag sa åt annica att strunta i Yoga om hon lät men om hon gav upp och var tyst en längre stund kunde hon få gå in och ge dem varsitt ben. Det gick super! Yoga hade varit väldigt tyst och de hade fått ett varsitt ben..när jag kom tillbaka från träningen låg de ihoprullade bredvid varandra och sov:)
Åkte hem till Lisa och käkade lite...hundarna fick till en början sitta bundna ute på trappan! tyckte det var bra träning för dem..när de lagt sig ner och suckat uttråkat fick de leta godis på tomten. Yoga brydde sig knappt om Lisas familj...hon är inte fullt lika människokåt som Lovis!
Nu är vi hemma och jag ska snart ta mig en välbehövlig dusch! hundarna har precis varit ute och letat kycklinghalsar på ängen. Yoga fattade först inte vad de letade efter..när jag väl sagt "varsågoda" hade hon glömt bort att det låg kycklinghalsar där ute. Typiskt unghundar! Minne som guldfiskar...Hon sprang bara efter Lovis till en början och försökte lattja..Lovis tyckte nog att hon var riktigt korkad som inte insåg allvaret i situationen. Hon hade stenkoll på att det låg ett flertal säkert MYCKET smakliga kycklinghalsar utspridda över ängen...och inte hade hon tid att leka då! Det tog inte lång tid förrän Yoga hittade en hals...och sen var hon med i "leken":) Yoga hittade tre och Lovis en..men Lovis låg ju och tuggade på halsen i hundra år:)
Hundarna är som utslagna nu..och de ska få en slapparkväll! Mkt nya intryck för Yoga och mkt passivitetsträning. Det tar på energin...även på min energi:P
BlubbBlubb...
Yoga är MKT genomtränad- vilket är sååååå skönt...som sagt: det är skillnad på hundar och hundar:P
Kvällen tillbringad jag hemma med mamma, Lisa, hundarna och en bra film...Yoga drog fram varenda leksak som låg i Lovis "leksakskorg" och försökte slakta dem(vilket hon inte lyckades med eftersom jag har så hållbara saker) När hon gått igenom alla leksaker försökte hon förgäves få igång surtanten Lovis...men det misslyckades också! Så då gick hon och däckade i bädden som jag ställt fram till henne. Sen sov hon resten av kvällen och heeeeeeela natten. Hon fick sova i biabädden nedanför sängen och där låg hon utan protest och snarkade ljudligt natten igenom ända fram till klockan nio då jag utvilad klev upp.
Gick ut och kissade hundarna, gav dom frukost och sen körde vi hem mamma till sumpan och passade samtidigt på att hämta badrumsskåpet som hon velat bli av med så länge.
Sen bar det iväg till Fruängen för att lämna hundarna i butiken. Jag ville inte lämna de i bilen under areobicspasset...
men oroa dig inte, Fanny...Annica fick tydliga regler för vad som gällde:P Lovis och Yoga fick sitta i veterinärrummet och jag sa åt annica att strunta i Yoga om hon lät men om hon gav upp och var tyst en längre stund kunde hon få gå in och ge dem varsitt ben. Det gick super! Yoga hade varit väldigt tyst och de hade fått ett varsitt ben..när jag kom tillbaka från träningen låg de ihoprullade bredvid varandra och sov:)
Åkte hem till Lisa och käkade lite...hundarna fick till en början sitta bundna ute på trappan! tyckte det var bra träning för dem..när de lagt sig ner och suckat uttråkat fick de leta godis på tomten. Yoga brydde sig knappt om Lisas familj...hon är inte fullt lika människokåt som Lovis!
Nu är vi hemma och jag ska snart ta mig en välbehövlig dusch! hundarna har precis varit ute och letat kycklinghalsar på ängen. Yoga fattade först inte vad de letade efter..när jag väl sagt "varsågoda" hade hon glömt bort att det låg kycklinghalsar där ute. Typiskt unghundar! Minne som guldfiskar...Hon sprang bara efter Lovis till en början och försökte lattja..Lovis tyckte nog att hon var riktigt korkad som inte insåg allvaret i situationen. Hon hade stenkoll på att det låg ett flertal säkert MYCKET smakliga kycklinghalsar utspridda över ängen...och inte hade hon tid att leka då! Det tog inte lång tid förrän Yoga hittade en hals...och sen var hon med i "leken":) Yoga hittade tre och Lovis en..men Lovis låg ju och tuggade på halsen i hundra år:)
Hundarna är som utslagna nu..och de ska få en slapparkväll! Mkt nya intryck för Yoga och mkt passivitetsträning. Det tar på energin...även på min energi:P
BlubbBlubb...
uppdatering(som blev ett låångt terapiinlägg)
Min två veckors långa semester börjar sakta närma sig sitt slut...på måndag är det dags igen!
Men bara två veckors jobb- sen väntar en hel månads härlig semester:)
Hurra för semester...Då ska jag bland annat åka till Gotland i två veckor och cykla och campa. Jag ÄLSKAR det! Har varit där två gånger tidigare och cykelsemestrat och jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att semestra på.
Det är en enorm känsla av frihet att bara sätta sig på cykeln och trampa iväg...ta dagen som den kommer och njuta av nuet. Sen är det såklart en bonus att man blir brun och vältränad:P
Känns inte som att jag riktigt lyckats känna att jag haft semester under de här två veckorna...men det brukar ta ett tag för mig att varva ner på semestern. Första dagarna vaknar jag tidigt med en känsla av oro. Jag bara MÅSTE göra ngt...jag är ju ledig så då bara MÅSTE man passa på att hitta på saker att göra. Och är det fint väder dessutom då innebär det ÅNGEST med stort Å att INTE vara ute och hitta på massa "vettiga" saker. Dryg man e...
Jag måste nästan åka iväg ngnstans på semestern för att kunna varva ner.
Är jag hemma så blir jag hela tiden påmind om allt jag borde göra...Så min första semestervecka tillbringade jag på Öland tillsammans med ett gäng gamla klassisar. Vi bilade dit, åkte 20 mil fel och hamnade i Jönköping(INGA KOMMENTARER...och ja det var JAG som körde) och bodde på en stor mysig gård ute i ingenstans. Otur med vädret...det mesta av veckan regnade bort och jag passade på att sova läääääänge när regnet ändå öste ner utanför fönstret. Men det var skönt som f*n! Lyckades vända ganska rejält på dygnet eftersom vi inte kom i säng förrän morgonkvisten någon av dagarna.
Första utekvällen blev en flopp. Vi hade bestämt att vi skulle dra in till Borgholm för att bowla på en ny bowlinghall som tydligen hade öppnat nyligen. Eftersom jag på senaste mått så risigt av alkohol(och det verkar inte bara vara rött vin som jag trodde först) så tänkte jag att jag håller mig till mottot "kul utan alkohol". Vi skulle ju faktiskt bowla och hallå, inte måste man dricka för att ha kul när man bowlar! Så då erbjöd jag mig att köra alkisgänget som bara var tvungna att ta ngr öl:/
Men när vi kom dit fick vi beskedet att bowlinghallen inte öppnade förrän veckan därpå. Jag blev besviken eftersom jag sett fram emot att bowla...Men de andra ryckte på axlarna och tyckte vi skulle dra vidare. Slutade med att vi hamnade på "Strands"(mot min vilja..men vem fan bryr sig om vad JAG vill?). När vi hade varit där i ungefär en halvtimme(fast det kändes som typ ett flertal dryga timmar)så kom en snorkig vakt fram och bad om leg. Jag hade glömt allt sånt hemma i sthlm SÅKLART(till och med körkortet!) så jag var såklart inte välkommen där...Kändes ju jävligt skoj! Okej att jag inte ville vara där..men det var ju ingen humörshöjare att bli "utslängd":/
Klockan hade hunnit bli ganska mkt(med andra ord var väl klockan kanske runt tio..hehe) och jag var nykter, trött och kvällen hade inte alls blivit som jag förväntat mig. Och jag är sån...blir inte saker som jag förväntat mig så blir jag sur och grinig och tvär. Vilket jag blev!
Det är inte kul att gå ut på krogen nykter när alla andra dricker. Man hamnar ju på helt olika nivåer...och jag hade räknat med att bowla,inte sitta och uggla nykter på krogen med massa fula alienliknande killar som klistrade på en.
Jag sa tydligt att jag INTE hade ngn lust att dra vidare..för jag var sur, trött och inte inställd på ngn krogrunda. Men mina ord gick väl in genom det ena örat, passerade genom folks alkoholdränkta ärthjärnor och ut genom det andra örat och blåste sakta bort över havet! För helt plötsligt satt vi på ett nytt hak där jag- kors i taket- fick vistas utan leg. Och jag var butter som den buttraste butterkakan. Och jag hatar att behöva vara den som "förstör" kvällen- och jag kunde ju inte bara lämna alla och ta bilen hem(jag hittade inte ens på alla konstiga vägar ute på landet). Så jag satt där och längtade till stägning. Och då får jag höra av mina underbara fyllekajor till vänner att jag är sååååå tråkig. "Ryck upp dig" "Kan du inte ens FÖRSÖKA ha roligt?". Jag är inte sån..har jag tråkigt så har jag. Är jag sur så är jag. Jag försökte göra det bästa av situationen...jag kunde inte låtsas att jag var på topp men jag satt iaf inte och gnällde vilket jag tyckte att jag hade anledning att göra eftersom alla sket i vad JAG ville. Men då exploderade jag(vilket inte händer så ofta) och då blev helt plötsligt alla sååååå måna om att göra kvällen rolig för mig också. Vi kunde ju lämna bilen i Borgholm och ta taxi hem. För då kunde ju jag också dricka. Men klockan var redan två och stället stägde tre...inte hade jag ngn lust att sätta mig och dricka en timme innan stägning. Nää, då härdade jag hellre ut en timme till. Jag tråkig och svintrött nykterist med mina jobbiga och dräggiga vänner.
Vi kom hem tillslut och när jag väl fått sova kunde jag älska dem igen:)
Resten av veckan anpassades lite efter mig. Ngr kvällar var jag vit och körde- men då åkte vi in till Kalmar där jag fick dansa och ha kul på annat sätt än att sitta i baren och hänga. Klarade mig utan leg också vilket var skönt.
En kväll var vi svinhungriga och stannade på Olearys för att käka pizza.
Och den här kvällen glömmer jag aldrig...När vi står och väntar på att få beställa kommer det in ung kille i keps. Han marcherar självsäkert fram i lokalen med en utstrålning som sa "här kommer jag, jag äger hela placet".
Plötsligt vänder han ansiktet mot oss och jag tror mitt hjärta ska frysa till is i kroppen. Jag var så oförberedd på det jag kom att se. Ansiktet som tidigare varit dolt av kepsen och mörkret var inget ansikte. Ansiktet FANNS inte där...det var helt bortbränt. Har ni sett de där "reklamerna" för "don't drink and drive" där människorna sitter med brännskadade ansikten? Det här var hundra gånger värre..och jag kunde inte hjälpa att jag reagerade så otroligt starkt. Hans öron var helt borta, näsan också och ögonen syntes knappt. Jag är ledsen- men det var inte ett människoansikte jag såg. Och en sekund mötte jag hans blick, hjärtat hoppade dubbla slag, adrenalinet pumpade och jag kände mig som en antilop som drabbades av flyktreflexen. Jag blev SÅ rädd! Rädd för ett ansikte som inte gick att identifiera. Hur såg den här killen ut innan det här hände? Och jag blev SÅ rädd att han skulle komma fram och prata med mig/oss- vilket det verkade som om han planerade att göra. För han gick rakt emot oss. Jag hade inte fixat det...jag skäms över att behöva erkänna det men jag hade verkligen inte fixat det. Tiden stod still. Min hjärna arbetade frenetiskt för att komma på hundra olika sätt att fly. Jag slängde mig över servitrisen och borrade in min blick i hennes. Tänkte:"snälla, släpp inte min blick! Om vi stirrar tillräckligt intensivt på varandra och håller kvar våra blickar på varandra så är vi säkra. Då finns han inte." Började diskutera pizzorna...allt från innehållet(och här pratar vi om en hel innehållsförteckning) till priser och vilken tid de stängde. Jag tror ärligt talat att servitrisen kände likadant som jag. För aldrig har jag känt en sån konstig samhörighet med en människa förut. Här kan man snacka om att våra blickar sa mer än tusen ord..
han stod bakom oss...jag hörde honom andas bra länge. Men sen försvann han. Vågade inte titta upp, vågade inte se mig om. Gick som i en uppmålad bubbla som jag inbillade mig skulle skydda...fram till bordet där vi skulle äta. Under hela måltiden var jag helt försjunken i min pizza...
Allvarligt?! Hur sjuk får man? Hur kunde jag bli så rädd? För vad egentligen?
Jag kände mig så empatilös och hemsk. Men egentligen handlade det inte om empati..för jag tyckte såklart otroligt synd om den här killen...men jag kunde inte hjälpa att jag reagerade som jag gjorde! Vad skulle jag sagt om jag tvingats "face him". "Hej, jag heter Johanna och jag är rädd för brännskadade..men vi pratar någon annan gång..när jag sökt hjälp för det här problemet"
Mina "oempatiska" vänner hade tydligen reagerat likadant(vilket känns skönt för mitt samvete). Vi hade en lång natt med terapi där vi satt i ring och höll varandras händer och uttryckte våra känslor för det inträffade...okej, nu försöker jag skoja bort mina skuldkänslor och min rädsla. Dags att lämna ämnet...
Klockan har hunnit bli mkt...Det är läggdags för länge sen. Klockan är ett.
Måste vända tillbaka dygnet innan jobbet på måndag..men med tanke på att det redan är Lördag så har jag inte så mkt tid på mig. Och hungrig blir man också när man sitter uppe sent. Känns som att jag har en stor rå potatis i magen. Så känns det ofta när jag är hungrig. Har ni aldrig känt den råa potatisen?
Orkar inte skriva ngt mer om Ölandsveckan. Har redan skrivit om de viktigaste kvällarna. Min "surkväll" och kvällen då mitt hjärta skulle dunka sönder...
Andra semesterveckan har bara försvunnit. Vette fan vad jag gjort. Ingenting kanske?(bra i så fall). Idag är det Lördag och vädret har varit grått både idag och igår. Skönt med regn ibland för då kan man ha filmdag utan att få ångest...
Nu ska jag natta mig
tack för min tid i rampljuset!
Gonatt
Men bara två veckors jobb- sen väntar en hel månads härlig semester:)
Hurra för semester...Då ska jag bland annat åka till Gotland i två veckor och cykla och campa. Jag ÄLSKAR det! Har varit där två gånger tidigare och cykelsemestrat och jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att semestra på.
Det är en enorm känsla av frihet att bara sätta sig på cykeln och trampa iväg...ta dagen som den kommer och njuta av nuet. Sen är det såklart en bonus att man blir brun och vältränad:P
Känns inte som att jag riktigt lyckats känna att jag haft semester under de här två veckorna...men det brukar ta ett tag för mig att varva ner på semestern. Första dagarna vaknar jag tidigt med en känsla av oro. Jag bara MÅSTE göra ngt...jag är ju ledig så då bara MÅSTE man passa på att hitta på saker att göra. Och är det fint väder dessutom då innebär det ÅNGEST med stort Å att INTE vara ute och hitta på massa "vettiga" saker. Dryg man e...
Jag måste nästan åka iväg ngnstans på semestern för att kunna varva ner.
Är jag hemma så blir jag hela tiden påmind om allt jag borde göra...Så min första semestervecka tillbringade jag på Öland tillsammans med ett gäng gamla klassisar. Vi bilade dit, åkte 20 mil fel och hamnade i Jönköping(INGA KOMMENTARER...och ja det var JAG som körde) och bodde på en stor mysig gård ute i ingenstans. Otur med vädret...det mesta av veckan regnade bort och jag passade på att sova läääääänge när regnet ändå öste ner utanför fönstret. Men det var skönt som f*n! Lyckades vända ganska rejält på dygnet eftersom vi inte kom i säng förrän morgonkvisten någon av dagarna.
Första utekvällen blev en flopp. Vi hade bestämt att vi skulle dra in till Borgholm för att bowla på en ny bowlinghall som tydligen hade öppnat nyligen. Eftersom jag på senaste mått så risigt av alkohol(och det verkar inte bara vara rött vin som jag trodde först) så tänkte jag att jag håller mig till mottot "kul utan alkohol". Vi skulle ju faktiskt bowla och hallå, inte måste man dricka för att ha kul när man bowlar! Så då erbjöd jag mig att köra alkisgänget som bara var tvungna att ta ngr öl:/
Men när vi kom dit fick vi beskedet att bowlinghallen inte öppnade förrän veckan därpå. Jag blev besviken eftersom jag sett fram emot att bowla...Men de andra ryckte på axlarna och tyckte vi skulle dra vidare. Slutade med att vi hamnade på "Strands"(mot min vilja..men vem fan bryr sig om vad JAG vill?). När vi hade varit där i ungefär en halvtimme(fast det kändes som typ ett flertal dryga timmar)så kom en snorkig vakt fram och bad om leg. Jag hade glömt allt sånt hemma i sthlm SÅKLART(till och med körkortet!) så jag var såklart inte välkommen där...Kändes ju jävligt skoj! Okej att jag inte ville vara där..men det var ju ingen humörshöjare att bli "utslängd":/
Klockan hade hunnit bli ganska mkt(med andra ord var väl klockan kanske runt tio..hehe) och jag var nykter, trött och kvällen hade inte alls blivit som jag förväntat mig. Och jag är sån...blir inte saker som jag förväntat mig så blir jag sur och grinig och tvär. Vilket jag blev!
Det är inte kul att gå ut på krogen nykter när alla andra dricker. Man hamnar ju på helt olika nivåer...och jag hade räknat med att bowla,inte sitta och uggla nykter på krogen med massa fula alienliknande killar som klistrade på en.
Jag sa tydligt att jag INTE hade ngn lust att dra vidare..för jag var sur, trött och inte inställd på ngn krogrunda. Men mina ord gick väl in genom det ena örat, passerade genom folks alkoholdränkta ärthjärnor och ut genom det andra örat och blåste sakta bort över havet! För helt plötsligt satt vi på ett nytt hak där jag- kors i taket- fick vistas utan leg. Och jag var butter som den buttraste butterkakan. Och jag hatar att behöva vara den som "förstör" kvällen- och jag kunde ju inte bara lämna alla och ta bilen hem(jag hittade inte ens på alla konstiga vägar ute på landet). Så jag satt där och längtade till stägning. Och då får jag höra av mina underbara fyllekajor till vänner att jag är sååååå tråkig. "Ryck upp dig" "Kan du inte ens FÖRSÖKA ha roligt?". Jag är inte sån..har jag tråkigt så har jag. Är jag sur så är jag. Jag försökte göra det bästa av situationen...jag kunde inte låtsas att jag var på topp men jag satt iaf inte och gnällde vilket jag tyckte att jag hade anledning att göra eftersom alla sket i vad JAG ville. Men då exploderade jag(vilket inte händer så ofta) och då blev helt plötsligt alla sååååå måna om att göra kvällen rolig för mig också. Vi kunde ju lämna bilen i Borgholm och ta taxi hem. För då kunde ju jag också dricka. Men klockan var redan två och stället stägde tre...inte hade jag ngn lust att sätta mig och dricka en timme innan stägning. Nää, då härdade jag hellre ut en timme till. Jag tråkig och svintrött nykterist med mina jobbiga och dräggiga vänner.
Vi kom hem tillslut och när jag väl fått sova kunde jag älska dem igen:)
Resten av veckan anpassades lite efter mig. Ngr kvällar var jag vit och körde- men då åkte vi in till Kalmar där jag fick dansa och ha kul på annat sätt än att sitta i baren och hänga. Klarade mig utan leg också vilket var skönt.
En kväll var vi svinhungriga och stannade på Olearys för att käka pizza.
Och den här kvällen glömmer jag aldrig...När vi står och väntar på att få beställa kommer det in ung kille i keps. Han marcherar självsäkert fram i lokalen med en utstrålning som sa "här kommer jag, jag äger hela placet".
Plötsligt vänder han ansiktet mot oss och jag tror mitt hjärta ska frysa till is i kroppen. Jag var så oförberedd på det jag kom att se. Ansiktet som tidigare varit dolt av kepsen och mörkret var inget ansikte. Ansiktet FANNS inte där...det var helt bortbränt. Har ni sett de där "reklamerna" för "don't drink and drive" där människorna sitter med brännskadade ansikten? Det här var hundra gånger värre..och jag kunde inte hjälpa att jag reagerade så otroligt starkt. Hans öron var helt borta, näsan också och ögonen syntes knappt. Jag är ledsen- men det var inte ett människoansikte jag såg. Och en sekund mötte jag hans blick, hjärtat hoppade dubbla slag, adrenalinet pumpade och jag kände mig som en antilop som drabbades av flyktreflexen. Jag blev SÅ rädd! Rädd för ett ansikte som inte gick att identifiera. Hur såg den här killen ut innan det här hände? Och jag blev SÅ rädd att han skulle komma fram och prata med mig/oss- vilket det verkade som om han planerade att göra. För han gick rakt emot oss. Jag hade inte fixat det...jag skäms över att behöva erkänna det men jag hade verkligen inte fixat det. Tiden stod still. Min hjärna arbetade frenetiskt för att komma på hundra olika sätt att fly. Jag slängde mig över servitrisen och borrade in min blick i hennes. Tänkte:"snälla, släpp inte min blick! Om vi stirrar tillräckligt intensivt på varandra och håller kvar våra blickar på varandra så är vi säkra. Då finns han inte." Började diskutera pizzorna...allt från innehållet(och här pratar vi om en hel innehållsförteckning) till priser och vilken tid de stängde. Jag tror ärligt talat att servitrisen kände likadant som jag. För aldrig har jag känt en sån konstig samhörighet med en människa förut. Här kan man snacka om att våra blickar sa mer än tusen ord..
han stod bakom oss...jag hörde honom andas bra länge. Men sen försvann han. Vågade inte titta upp, vågade inte se mig om. Gick som i en uppmålad bubbla som jag inbillade mig skulle skydda...fram till bordet där vi skulle äta. Under hela måltiden var jag helt försjunken i min pizza...
Allvarligt?! Hur sjuk får man? Hur kunde jag bli så rädd? För vad egentligen?
Jag kände mig så empatilös och hemsk. Men egentligen handlade det inte om empati..för jag tyckte såklart otroligt synd om den här killen...men jag kunde inte hjälpa att jag reagerade som jag gjorde! Vad skulle jag sagt om jag tvingats "face him". "Hej, jag heter Johanna och jag är rädd för brännskadade..men vi pratar någon annan gång..när jag sökt hjälp för det här problemet"
Mina "oempatiska" vänner hade tydligen reagerat likadant(vilket känns skönt för mitt samvete). Vi hade en lång natt med terapi där vi satt i ring och höll varandras händer och uttryckte våra känslor för det inträffade...okej, nu försöker jag skoja bort mina skuldkänslor och min rädsla. Dags att lämna ämnet...
Klockan har hunnit bli mkt...Det är läggdags för länge sen. Klockan är ett.
Måste vända tillbaka dygnet innan jobbet på måndag..men med tanke på att det redan är Lördag så har jag inte så mkt tid på mig. Och hungrig blir man också när man sitter uppe sent. Känns som att jag har en stor rå potatis i magen. Så känns det ofta när jag är hungrig. Har ni aldrig känt den råa potatisen?
Orkar inte skriva ngt mer om Ölandsveckan. Har redan skrivit om de viktigaste kvällarna. Min "surkväll" och kvällen då mitt hjärta skulle dunka sönder...
Andra semesterveckan har bara försvunnit. Vette fan vad jag gjort. Ingenting kanske?(bra i så fall). Idag är det Lördag och vädret har varit grått både idag och igår. Skönt med regn ibland för då kan man ha filmdag utan att få ångest...
Nu ska jag natta mig
tack för min tid i rampljuset!
Gonatt
