smultronrem

Tia kom förbi idag och käkade lunch med mig. Hon jobbar vanligtvis i brandbergen på onsdagar, men idag behövdes hon i fruängen...Inte mig emot:)
Det är så kul när hon kommer och sällskapar och ger mig en anledning att sega lite!

Vi bestämde att vi skulle mötas efter jobbet och träna lite hund. Jag är sämst på att få arslet ur vagnen och få till bra hundträning efter en arbetsdag.
Men trots att min hjärna kändes som en urvattnad disktrasa så ryckte jag upp mig och vi gick ner till fotbollsplanen och tränade en sväng. Det blev kort och effektivt- precis så som jag vill att det ska vara. Vi tog ca 10 minuter per hund.
Började med Lovis medans Luci fick vara uppbunden och "sukta" lite efter träning. Körde apporteringen med Lovis och jag kastade iväg apporter i snöre som Tia "passade". Vid fel gripteknik drog Tia raskt bort dummien. Jätteskönt att få hjälp!!! Vi fick till ngr lyckade och ngr mindre lyckade...men sista gången så märktes det att hon faktiskt tänkte till och saktade in i lagom tid och placerade tassarna bredvid apporten. Det var kul att se...

Triggade igång fröken Luci genom att Tia fick leka järnet med Lovis framför henne...I början verkade Luci ganska oberörd men jag såg hur intresset sakta började väckas. Tia ville ha upp farten på Lucis inkallningar så när Luci såg som mest sugen ut och i princip bad om att få komma och träna så tog jag henne och Tia sprang iväg med dummie i snöre. När Luci hängde ut i kopplet och ville sticka till Tia så släppte jag och Tia ropade sitt inkallningskommando. Belönade starten genom att sätta sig själv i rörelse med dummien och ge Luci en rolig jaktlek. En vanlig simpel valpinkallningsövning..men den är sjukt effektiv för att få fram rätt beteende och döpa beteendet.

Nu ska jag krypa till kojs...

natti!

Idag har jag slaktat ett oräkneligt antal daggmaskar under min cykeltur till och från jobbet! Ångest:/

Igår köpte jag mig en ny väckarklocka. Men det var inte vilken väckarklocka som helst..utan en PHILIPS WAKE UP LIGHT! Har ni hört talas om den?
Det är den nya väckarklockan som sakta ska få en att vakna upp med hjälp av stigande ljusstyrka och ljudet av fågelkvitter, havet eller en porlande bäck. Tanken är att man ska slippa det klassiska hastiga uppvaknadet och väckas på att NATURLIGT sätt!(dvs av soluppgång) Detta ökar tydligen pigghetshormonerna och vem vill inte vara piggare? Det ville iaf jag- så jag skyndade mig till Elgiganten och köpte mig denna underbara uppfinning för "BARA" 1495 kr.
Tillbaka hem för att installera "wake up light" bara för att inse att jag fått med mig ett exemplar som inte hade lust att låta mig vakna till soluppgång. Fågelkvitter bjöd den på imorse men rummet förblev mörkt.
Åkte tillbaka till Elgiganten idag och fick med mig ett nytt exemplar hem. Väl hemma konstaterade jag att den bjöd på soluppgång MEN...(varför har jag alltid sånt oflyt?)...INGET LJUD! Varför kan jag inte bara ha lite tur för en gångs skull? Varför kunde jag inte ha fått med mig både soluppgång OCH fågelkvitter från början? Suck! Nu måste jag tillbaka dit igen...när jag nu ska hinna det?!! Nåja, jag får väl nöja mig med soluppgången ngr mornar(det är ju inte fyskam det heller!)

Jag och Lisa har också hunnit besöka Hälsomässan idag. Som vanligt blir jag helt tom i skallen så fort jag sätter foten på sådana ställen. Det är för mkt för min stackars hjärna!
Men jag fick lite gjort iaf...Jag köpte mig ett par vattenfyllda inlägg till skorna, för nu är det bannemej slut på onda fötter&ben. Nu har jag äntligen gjort fötterna den tjänst de länge förtjänat. Sen köpte jag på mig massa eteriska oljor och choklad...

Dagens hundträning: Jag och Lovis tog en långis imorse i det fina vädret.
Gick ner på golfbanan och tränade gripanden. Mitt problem är ju att hon gärna använder för mkt tassar vid gripanden MEN bara i hög fart. Ett tag tränade jag att hon var tvungen att springa runt dummien och gripa vilket hon efter ett tag fixade galant...men jag vet inte om jag orkar hålla benhårt på det när det kommer till dummies. Jag orkar allvarligt inte löpa linan ut...Så jag arbetar med att få henne att springa snabbt mot dummie utan att gripa fel. Hon får välja själv hur hon ska undvika att tassarna hamnar på. Antingen saktar hon in eller så sätter hon tassarna bredvid.
Jag har haft lite problem med att kasta iväg apporter och "fela" henne om hon griper fel. I och med att hon inte ser min felsignal förrän hon är på väg tillbaka med dummien så vet hon ju inte att det var själva gripandet som var fel. Och det leder till att hon blir osäker och tempot försvinner.Och jag har inte tid och ork att jobba med medhjälpare.
Så nu kör jag min baklängeskedjning genom att sätta henne, slänga iväg apport långt, gå ifrån henne och ställa mig en bit bakom dummien.(dummien har jag snöre på) Ropar "apport" och Lovis kommer i hög fart och om hon använder tassarna drar jag snabbt undan apporten och vi gör om(eventuellt minskar hennes avstånd till apport) Lätt för mig att "korrigera" precis när hon gör fel och klicka när hon gör rätt. Belönar med bollkast förbi eller annat externt förbi.

Körde också ett litet uppletande med SMÅ föremål. Min stegräknare, en gammal vante och en 10-krona. Lovis superduktig! Kopplade snabbt på näsan och letade lugnt och koncentrerat inom rutan. Ibland är det lite "yr-höna-varning" på henne och hon rusar runt allt för mkt..men idag var hon lysande! På senaste har jag gjort mindre rutor med mindre föremål och alltid låtit de ligga relativt nära för att hon ska börja leta från start och inte rusa iväg för långt...det verkar ha gett bra resultat.

Ibland så visar de framfötterna:)

Anteckningar retriverkurs:

fotgående:(tjänstefot- oftast utan ögonkontakt)

För att få ett fungerande och hållbart fotgående MÅSTE man träna FÖLJSAMHET.

Följsamhet: Skapa förutsättningar för att hunden ska inse att den är BEROENDE av oss. Jobba med belöningar som vi INTE har PÅ oss(dvs externa belöningar)
I en jaktsituation är det arbetet/jakten som är belöningen och då måste hunden kunna jobba för externa belöningar. Vi kommer ha stora problem på jaktprov om vi bara tränat hunden genom att ha belöningar på oss- för på jaktprovet är det arbetet som är största belöningen.

Lär hunden att "klistra" på dig för att få tillgång till externa belöningar. Jobba med följsamhet UTAN kommando! Hunden ska själv komma på att den måste gå via dig för att få ett frikommando. Det är INTE följsamhet om du ber hunden att följa dig. Gå in med inställningen att du inte BRYR dig om hunden. Följsamhet tränas hos en vuxen hund på precis samma sätt som vi tränade våra valpar. Var tyst, byt riktning, nonchalans...

Använd en hjälp i början(dvs kopplet eller en människa som tar bort belöningen om hunden gör fel. Men använd inga "nej". Hunden ska själv få klura ut hur den får tillgång till belöningen. Om hunden gör fel behövs inga "nej"- hunden lär sig av sina misstag. Den fick ju inte sin belöning när den gjorde fel!)

Gående ingångar: Lär hunden att söka din sida för att få tillgång till ngt.(självklart UTAN kommando) Använd kopplet för att förhindra att hunden kan självbelöna sig(kopplet är en hjälp som vi kan plocka bort när hunden vet att den måste söka vår sida för att få ett frikommando. Precis som i många andra inlärningssituationer så hjärntvättar vi hunden att tro att det inte finns ngr andra alternativ. När hunden har hittat ett snabbt och smidigt sätt att få tillgång till sin belöning- varför skulle den vara "olydig"?)

Plocka bort ögonkontakt: I jaktsituation vill vi oftast inte ha en hund som sitter och glor på oss. Då riskerar ju hunden att missa vad som händer runtomkring och då tvingas VI hålla koll på vart exempelvis fågeln faller. Om vi är beredda att ta på oss den rollen så kan vi självklart behålla ögonkontakten i fotgåendet och vid sidan- det är upp till var och en.
Men om vi INTE vill ha ögonkontakten kan vi göra följande:
1. Träna med hunden vid sidan och en utlagd belöning. Titta inte på hunden- det ökar ögonkontakten. Titta på belöningen och ge frikommando så fort hunden tittar på belöningen. Upprepa ngr gånger.
2. Lägg ut belöning och gå ifrån belöningen med hunden i koppel. Så fort hunden kommer upp vid sidan ge frikommando. Här kan det vara svårt att inte få ögonkontakt. Vid stora problem: gå tillbaka till övning 1 eller ÖKA störning för att göra det svårare för hunden att titta på oss. Belöna positionen! Det är inte hela världen om vi ibland belönar ögonkontakt- hunden brukar lära sig fort att det inte är ögonkontakten som är viktig. Ju lättare för att falla in i ögonkontakten desto starkare störningar bör vi jobba med.

Brist i följsamet: Många har hundar som i fotgående(både lydnad och jakt) sitter fint vid sidan men så fort vi börjar RÖRA på oss så rasar hela fotgåendet. Det beror på brist i följsamhet vilket många tränar allt för lite. Se följsamhetsträningen ovan. Om hunden har lärt sig att hitta fotpostion gående(vilket vi gör när vi lär hunden att söka sidan för att få belöningen) varför skulle den då inte behålla den? Hunden ska ju veta att det är bara vid våran SIDA som man får ett frikommando...Alltså: gåendet är oftast inga problem när vi lärt hunden att SÖKA våra sida/hitta position gåendes

Avlämningar:
Inga utsträckta händer när hunden kommer och ska avlämna. Träna handtarget så att hunden måste söka våra händer. Börja utan föremål och klicka när hunden nuddar handen. Gör det till en rolig lek. Ta fram handen på olika ställen och dra tillbaka den genast om hunden är allt för långsam. Lägg kommando på det(ex: "tack") Kommandot använder vi när vi senare vill att hunden ska söka våra händer för att avlämna.

Störningsträning: Lägg på störningar allteftersom. Gör det svårare och svårare för hunden att lyckas för att "säkra" träningen. Retas med hunden! Låt hunden misslyckas! Hunden lär sig både på lyckanden och misslyckanden...

Slutligen: skillnaden på lydnadsfot och tjänstefot är framförallt sättet att belöna de olika fotgåendena. Vid tjänstefot belönar du aldrig med saker som du har PÅ dig(dvs boll och köttbulle i fickan) utan bara med externa belöningar(utlagt godis, hundkompis, friheten att lämna dig, springa och kissa, nosa, äta bajs..o.s.v)
Många har problem med att de "tappar" hundarna i jaktsituationer och mkt handlar om att de tränat för mkt med belöningar på sig själva.

Eva berättade under kursens gång om hur Kuling förälskat sig i skyttarna på jaktproven och att han- om eva inte underhåller träningen tillräckligt väl- blir mer och mer "kompis" med skytten. Han får svårare och svårare att hålla sig vid hennes sida för skytten är ju så spännande...
Då frågade en av kursdeltagarna: "Men hur gör du för att han ska tycka att du är roligare än skytten?"...

Svaret är att det är inte VIKTIGT vem han tycker är roligast. utan det viktigaste är att han VET hur kan ska betee sig för att få tillgång till det roliga....

Idag har jag gått som åskådare på Evas retriverkurs...Det var inte sååå mkt nytt men man lär sig ändå alltid massor på hennes kurser! Jag älskar att hon alltid får fart på mitt hjärnkontor:)

Jag kände igen många av deltagarna på kurser..tror att en del har varit med på Evas "tjänstefots"föredrag. Fran var där med sin jaktlabbetik "Aska" och Maria Kogars mamma gick med sin flattehane.

Jag och Fran träffades på Ninas tävlingslydnadskurs och då var "Aska" bara barnet;)
Det är alltid sååå behändigt med valpar för de brukar vara enormt tacksamma att träna- tills de är ungefär 7 mån till ett 1 år..sen vänder det och det känns oftast som all träning man lagt ner är helt bortblåst.
Ibland upplever man verkligen att träningen står helt stilla och man kommer ingenvart. Vart tog den lilla fogliga valpen vägen som såg på oss med beundran i blicken och länge trodde att det var VI som skapat världen. När började hunden plötsligt inse att vi inte var så häftig som den kanske trodde?!

Och är det inte samma sak med barn? När de är små är föräldrarna stora, starka och trygga(visst kanske vi inte alltid vill lyssna på deras kloka ord men vi VET innerst inne att de har mer livserfarenhet och styrka än vi..och de är våran stora trygghet) Men vi blir äldre och kommer in i puberteten och plötsligt ska vi klara oss själva och stå på egna ben. Föräldrarna upplever man som pinsamma, överbeskyddande och ofta väldigt kravfyllda. Kan de inte låta oss vara ifred och låta oss göra alla de där jobbiga misstagen? Kan vi inte få sköta vårat så sköter de sitt?
Det är ofta precis detta som drabbar våra hundar när de går igenom sin pubertet(som- precis som med barn- inte bara sker i STEG utan ofta är uppdelat i flera olika perioder) Både barn och hundar har ett behov av att stå på egna ben och det kan ibland upplevas som "trots" och "olydnad". Men det är en naturlig process...Skillnaden mellan barn och hundar är nog framförallt att vi gärna VILL att barnen ska kunna stå på egna ben och utvecklas till trygga, självständiga och relativt oberoende individer. Men våra hundar får gärna fortsätta klänga på oss och gärna tro till viss del att vi fortfarande styr världen. Vi vill gärna inte att de står ALLT för mkt på egna ben! Eller hur? Vi vill ju att de inser att vi spelar en viktig roll..framförallt för att få tillgång till saker i vardagen som de anser som värdefulla...

Och till viss del får vi KÖPA att de har hamnat i puberteten och ha överseende med det. Men många lägger ner träningen under puberteten eller börjar plötsligt ställa enormt höga krav på hunden. För nu börjar hunden minsann få så mkt egen vilja att det är dags att "tukta" den och lära den vem som bestämmer. Men vad händer hos våra hundar då? Kommer de uppleva oss som jobbiga eller värdefulla? Om vi ger upp träningen helt och hoppas på att hunden automatiskt kommer bli bättre och mer "vuxen" så är vi liiite farligt ute. Risken är att hunden tycker att vi är ganska gråa och trista och fortsätter utveckla sina nya "olater" och "intressen"(dvs skälla på brevbäraren, jaga grannens katt, göra utfall mot andra hundar o.s.v o.s.v)
Och om vi istället helt plötsligt börjar "ta tag i träningen" genom att "bli strängare" och mer kravfylld riskerar vi att förstöra början till den relation som vi byggde upp under det "lekande" valpstadiet. Som den tonåringen din hund har blivit kommer den antagligen känna att du hindrar den från att "ta för sig av livet och att du bara är en jobbig stoppkloss. Den roliga och lekande träningen byts ut mot en konfliktfylld och dämpande träning...Och vi undrar: hur ska detta sluta?!
Jag tror det är här många får problem eftersom de glömmer bort att underhålla viktig grundträningen. Vi MÅSTE underhålla den träningen som går ut på att hunden lär sig att den måste gå via oss för att få tillgång till allt som lockar i vardagen. Vi måste lära oss att SE vad hunden vill ha i en speciell situation och utnyttja det. Och då måste vi se till att hunden inte kan självbelöna sig. För många låter det svårt- men det är betydligt lättare än man tror så länge man tänker till INNAN! Planering, planering, planering...

Vi måste fundera ut HUR vi ska lägga upp träningen med unga hundar för att de ska göra rätt från början UTAN att vi ska behöva gå in med massa hjälper och rätta hunden. För om vi ofta går in och rättar en hund som gör fel så kommer vi tillslut skapa kedjor och man kan faktiskt säga att vi BELÖNAR felet genom att ge en HJÄLP!
Ex: Hunden vill fram till en annan hund och börjar öka farten framåt..vi stannar och beodrar hunden att komma in vid sidan och ger ett frikommando när hunden kommer in till sidan.

Allt för många hundar är hjälpberoende och gör ofta inte rätt från början. Vill vi inte ha hundar som göra rätt UTAN att vi ska behöva "rätta" och hjälpa dem att göra rätt? Vet hunden verkligen vad som är rätt om den inte gör rätt från början..behöver den anstränga sig för att ta reda på det om den är van vid att få en hjälp? Kan den tro att "felbeteendet"(exempelvis slänga sig ut) var det rätta beteendet om det alltid leder till en hjälp?

Det är mkt som är värt att fundera på...

Jag avrundar min tankeverksamhet där och återkommer en annan dag. Ska göra en liten sammafattning av retriverkursen också- för idag svävade jag iväg och skrev inte om det jag SKULLE skriva om. Det händer ofta mig av ngn konstig anledning:P

En del tycker jag har en smärre hjärnskada som cyklar till och från jobbet...
"Du är störd- ska du cykla i VINTER också?"
"Har du inte gett upp cyklandet ännu?"
"Men det är ju så låååångt"

Men det går faktiskt snabbare för varje gång och jag kommer på fler och fler argument för att fortsätta med mina cykelresor:

1.Fysiska hälsan:
-mina lungor och mitt hjärta blir starkare
-stressen i kroppen minskar/lägre vilopuls
-friskare hud och hår
-bättre immunförsvar
...o.s.v

2.Psykiska hälsan
-jag får möjlighet att RENSA hjärnan från allt "surr" och jag behöver bara koncentrera mig på att trampa och komma fram till "målet"
-Självförtroendet ökar eftersom jag sätter upp ett mål som jag klarar- dessutom klarar jag det bättre och bättre för varje gång
-Frisk luft gör mig lycklig
-Jag mår möjlighet att vara ute ca 6 timmar på en dag(och det är fan inte dåligt nu när vintermörkret tar över allt mer)

dessutom:
-Lovis får motion och hon får även se en massa (enligt henne) intressanta saker när hon ligger i kärran. Det är 6 timmars kombinerad motion och "miljöträning"(inte konstigt att hon blir trött)
-Vi har mysigt ihop och vi har ett gemensamt mål: att komma FRAM!
Ni skulle se vad glad och tokig Lovis är när vi äntligen är framme. "Vi GJORDE det, matte! Yippi"

Tänk vad frisk luft och motion kan bidra med!
Jag ÄLSKAR mitt nya liv som cyklist!

Igår kom jag hem strax innan nio. Kom iväg sent från jobbet och försökte cykla på i bra tempo för att hinna till "House".
Jag hade hoppats att jag skulle hinna spola av mig i duschen och slänga mig ner i soffan till klockan nio. Men när jag kommer hem står Lisa och tvättar håret och jag var tvungen att vänta de där långa sekunderna det tog för henne att bli klar..klockan tickade...House började...Lisa slänger sig i soffan...jag försöker krångla av mig mitt förbaskade underställ som sitter som gjutet på kroppen..panik..jag får inte av skiten:/ När man är svettig så blir det ännu svårare och det kändes som om jag hade en tvångströja på mig.
Ber Lisa att dra av mig tröjan men det var tydligen för svårt för HON vill väl inte titta bort ifrån tvn den sekund det skulle ta att dra tröjan över hvuudet på mig. "Nej, inte nu" säger Lisa..."Jag kan ta det i paus"
I PAUS? Ska jag sitta i mitt svettiga underställ till paus? Eller ska jag skita i House? JAg SKITER i det där förbannade fjant-programmet..jag ska ALDRIG mer se det! Och jag ska ALDRIG mer be ngn om häjlp för det är väl för mkt begärt! Har jag krånglat mig in i ett svettigt underställ- då får jag minsann skylla mig själv. Då är det ju vekrligen för mkt att be om hjälp. Eller rättare sagt: förvänta sig att få hjälp...
Krånglade av mig tröjan själv(vilket var ännu svårare när man var arg och otålig)...tog en långdusch istället och det var ganska välbehövligt!

Jag har svårt att bli arg..men SÅDANA här saker kan få mig att gå i taket! SKITSAKER som inte skulle behöva förstöra mitt humör...

Jag hatar när "viljan att underlätta för andra" inte existerar...

Fredags var det Idol som gällde! Som alltid...

Och i Lördags tog jag en låååång sovmorgon. Vaknade vid halv elva och gick upp och duschade och åt frukost. Ringde Tia för att meddela att zombien vaknat till liv. Vi skulle ta en ordentlig hundpromenad i Nacka Reservatet i närheten av hammarbysjöstad. Och snacka om tur med vädret!
Tia hämtade upp mig och vi drog ut med vovvarna. Lucy fick vara i långlina för att förhindra att hon stack på vilt. Vi var säkert ute i ngr timmar och hundarna fick köra massa skogagility med alla roliga hinder som ngn byggt i skogen. Lovis tyckte det var dökul:)

Jag och Tia åkte och storhandlade till middagen och sen plockade vi upp "våran" kock Tobbe i Slussen. Hem till mig och placerade Tobbe framför spisen medan jag och Tia tryckte i oss chips och rödvin. Det är så det ska vara..killen framför spisen:P
Supergod middag som vi åt framför filmen 1408. (tack tobbe!)
1408 var en riktig spökis och det slutade med att vi satt ihoptryckta i en soffa och höll varandras händer. Men för en gångs skulle var JAG minst rädd(Tobbe visade det inte MEN jag VET att han var mer skraj än vad jag var)

Vi avverkade en film till och allt för mkt vin...sen började mina ögonlock bli allt tyngre. Tackade för mig..och jag och Lovis gick och nattade oss. Tobbe och Tia satt väl uppe till 4-tiden och snackade skit;)

Seg Söndag...Mamma kom förbi vid ett-tiden. Då satt jag och Tia och degade i soffan...medan Tobbe fortfarande låg inne hos mig och sov. När han släpade sig upp tyckte han nog det var liiiite jobbigt att morsan var på besök:P

Tia drog hem och Tobbe raggade skjuts...

Jag och mamma lagade massa god mat och glodde på film(shit vilken filmhelg!)
Samtidigt hade jag tvättstugan och det är alltid lika skönt efteråt att få undan all tvätt...

Nu är det dags för en ny arbetsvecka! Tror bestämt att jag är ledig på fredag? Tror Evas retriverkurs börjar då...det ska bli jätteroligt!! Och Fran från svartbergskursen ska gå med sin lilla söta jaktlabbe:)

Idag har det varit en riktig kaosdag på jobbet! Massa försäljning...vilket iof är kul MEN det gäller att hela tiden lyckas hänga med i svängarna och se till att det alltid finns varor inne. Eftersom försäljningen ökar hela tiden börjar jag blir allt mer beroende av ngt lättöverskådligt system där jag kan se hur ofta varorna går. Har ju fått stränga order att alltid ha minimalt på hyllorna och det innebär att jag i princip inte "får" ta in en 15 kgs säck som bara ligger i typ 2 veckor. Nej, då måste kunden beställa när det är dags(vilket inte alla kommer ihåg/orkar) eller så får jag skriva upp när kunden handlade, hur länge det räcker och när jag ska beställa in för att det ska finnas nästa gång kunden behöver...Inte lätt att se till att alla blir nöjd och glada:/ Men jag tycker faktiskt att jag gör det jävligt bra! så det så;)

Kaosdagen fortsatte med att Svante på trimmet fick in en goldentik som skulle badas och klippas(finputsas). Men hon var enormt gubbsjuk så svante fick inte ens komma in i trimmrummet. Hon morrade och blottade hela garnityret..och fegisen svante vågade sig inte in. Höhö...Han ringde och meddelade matten att hunden inte skulle gå att "fixa". Men när jag gick in till henne viftade hon så glatt på svansen...eftersom jag inte var ngn gubbe?
Jag erbjöd mig då att ta mig an henne och ringde matte och sa att jag skulle göra henne fin istället. Och det tog sin lilla tid..Var tvungen att springa mellan butiken och trimmet eftersom svante inte kan butiken. Var helt färdig efteråt:/

Nu ska jag sova...imorn blire sovmorgon! Har cyklat idag igen...galning som jag e! Igår mådde jag skit(och cyklade såklart inte) och trodde jag var på G att bli sjuk... men det var nog bara lite cykelsjuka:) Idag var jag dock redo för en till cykeldag...och på vägen hem hittade jag en mkt kortare cykelväg via rastgården vid hammarbysjöstad:)

obs: kan tipsa om jättegoda och nyttiga mellanmålsbarer som säljs på Gymgrossisten. "Starbar" heter dem och finns i smakerna chokladkola, chokladbanan och nu även i Blåbär. GI-barer med högt proteininnehåll och supergod smak! I LOVE!

Så..sängen var det!!

I Söndags cyklade jag och kära fadern till Fruängen och tillbaka för att ta tid på sträckan. Det tog ca 2 timmar dit och 1 1/2 timme hem. Det tog betydligt längre tid igår!
Startade ca 7.00 från Fiskis och kom fram till Fruängen klockan 10.00!!!!
Då hade jag iof en helvetes tung ryggsäck(med bland annat alla mässkataloger), cykelkärra och en hund som HATADE cykelkärran och satt och skrek som en stucken gris. Men ÄNDÅ...
Jag trodde ärligt talat inte att jag skulle överleva resan till Fruängen:/

Hemresan tog väl ungefär lika lång tid men den KÄNDES iaf lättare. Det var mörkt och svalt och innehållet i min ryggäck var betydligt mindre. Dessutom hade Lovis accepterat vagnen. När hon låg ner och höll käft fick hon komma ut och springa vid sidan- vilket hon gjord galant! Men tyvärr går det ju inte att cykla så fort när hon springer bredvid...

När jag kom hem vid niotiden fick jag se lappen angående avstängning av varmvatten. Lämpligt nog från klockan måndag kl 21.00 till Tisdag 21.00.
Det blev att koka upp massa varmvatten..för jag var tvungen att tvätta mig fri från svett:/

Nu bär det iväg till jobbet KOMMUNALT!

Nu känns det sådär MKT igen...valpkurs idag, tävlingslydnad imorn, träffa Tobbe på Fredag, mässa och veterinär på Lördag, Cilla Lördag kväll och till på söndag ska jag hinna hämta ut cykelnyckel och ställa iordning cykeln inför en långtur till Fruängen med pappa. Vi ska försöka hitta en bra cykelväg dit..och det kan nog ta större delen av dagen. Och så måste jag ordna hundvakt lördag efter vet.tiden och under söndagens cykeltur..och sen har jag tvättid på söndag kväll. Varför känns det som att jag aldrig hinner PLANERA mitt förbannade liv? Stress..stress..och ännu mer stress...

Nu får jag sluta att alltid ha saker inplanerade...det kanske funkar för vissa men JAG fixar det inte! Det är inte kul när det blir för mkt...

Jag ska börja skriva upp i kalendern: Egen tid! Dvs:
"ligga på soffan och inte göra någonting"
"krypa ner i sängen med en stor kopp te och en bok"
"Hyra en film och goffa i mig en påse chips/alternativt en fruktsallad"
"Boka in en ansiktsbehandling/massage/floating"


Körde ett litet uppletande med Lovis i morse. Gör mindre rutor under en period och kör med SMÅ föremål för att hon ska bli mer noggran. Hon har en förmåga att bli för ivrig och virra runt. Nu är det nycklar, tygbitar, kapsyler o.s.v som gälller.
Använde hennes frukost som extern belöning(födosök) och skickade ut henne i rutan. Hittade snabbt nycklar och fick genast springa förbi mig och äta.

Igår morse tränade vi apportering och det gick lysande! Snabba gripanden och dessutom springer hon snyggt runt och griper från rätt håll. *stolt matte*
På lunchen kom Tia förbi och tränade lite med mig. Hon hade ingen hund med sig- men det gjorde inget för vi hade planerat att träna UTAN hund! Både jag och Tia har problem med att koncentrera oss på hur vi sätter fötterna i fotgåendet när vi har en hund vid sidan(och det är ju relativt vanligt att man förväntas ha en hund vid sidan när man går "fot") Vi tappar fokus, slarvar med hur vi placerar fötterna och blir otydliga. Om inte ngn kommenderar mig så blir jag väldigt velig och osäker och "tappar hunden".
Jag har ju försökt "torrgå" mkt och det har verkligen ökat min tydlighet i fotgåendet så att jag alltid gör samma sak. Men så fort jag har ngt vid sidan blir jag lite stressad och tappar koncentrationen.
Men sist vi var på tävlingslydnadskursen kom jag på den briljanta iden att låta Tia vara min hund. Och jag hennes...Det är ju ganska tacksamt att göra fel på varandra istället för att "öva" på hunden. Så jag förklarade hur jag sätter fötterna och tänkte extra mkt på att vara tydlig så att hon hade en chans att hänga på. Det var inte helt lätt- men verkligen bra träning! Slutade med att vi ägnade större delen av kurstillfället åt att gå "fot" med varandra- hundarna fick ligga och ha tråkigt. Här skulle mattarna tränas!
Tilläggas kan att Chrille flera gånger gick förbi och skakade lite uppgivet på huvudet. Vilka kursdeltagare! "Det var Johannas ide´" förklarar Tia raskt:P

Och på lunchen blev det alltså lite fotträning utanför butiken. Nyttigt!
Jag tog till och med mig klickern. "Ska du KLICKA mig också?" undrade Tia häpet.

Imorse blev det en joggingtur fri från hundträning. Vårab kondis har verkligen blivit bättre. Nu klarar jag att jogga i princip hela sträckan och det är faktiskt jobbigt SKÖNT:) Nu har jag beställt en pulsklocka också som jag ska försöka använda. Räknade idag ut min maxpuls. Tydligen 220 minus halva min ålder...

Träning på Nacka Bk efter jobbet. Började med lite följsamhetsträning.
Kopplade loss och klickade kontakt. Rörde mig ifrån henne och klickade bra tempo emot mig. Slängde iväg belöning. Klickade så fort Lovis vände upp/kom springades emot mig. Belönar allt engagemang emot mig. Tappar hon blir det tråkig paus. Så vill jag alltid att det ska se ut oavsett vilken träningsplats vi är på. När jag kopplat loss ska hon veta att det är träning på "g" och att det är följsamheten som ger utdelning. Följsamhet och att aktivt jobba EMOT mot. Just nu är hon väldigt störningskänslig så det blir korta pass med fokus på följsamhet.

Tränade högersvängar i fotgåendet med bollskick, hopp över hinder med bollskick och halter. Det gick bra!

Kan erkänna att jag en period har försökt ge den "åttgärdande" träningen en chans. Mest för att verkligen visa att jag inte är så tjockskallig...så fort Lovis tappat fokus(tittat bort/tittat på annat) har hon fått ett bestämt "nej". Men jag fortsätter gärna vara tjockskallig...Jag menar absolut inte att det är FEL att gå in med ett "nej" om hunden vet vad som förväntas av den...men om hunden ofta tittar bort under träningen så tycker jag man ska fråga sig vad det beror på. En orsak kan vara att hunden inte upplever sin ägare som tillräckligt intressant för tillfället. "Matte ser jag ju varje dag- här fanns ju massa annat mkt intressantare att titta på" Istället för att bli besviken på hunden för att den väljer bort oss- vilket är väldigt vanligt- så kanske man ska låta hunden titta på det som är så intressant under en längre period och se om hunden tröttnar. Har man sett ngt många gånger blir det mindre intressant tillslut. Men om vi alltid "nejar" hunden när den ser ngt intressant- tror ni inte att det intressanta då har en tendens att bli ÄNNU mer intressant?
Det tror jag! Förbjuden frukt smakar alltid bäst...

Kanske är det kontakt och följsamhet vi ska träna i förhållande till olika störningar kontra passivitetsträning där vi lär hunden att inte agera mot störningar. Vi kanske behöver lära hunden att ta olika belöningar i förhållande till olika störningar.

När Lovis var liten hade hon en förmåga att välja vilken belöning hon ville ha vid olika tillfällen. Det köpte jag inte riktigt...jag ville kunna belöna på många olika sätt i olika situationer. Ett exempel var leken..jag ville att hon skulle kunna leka med mig trots att det var mkt runt omkring. Jag började med att lägga ut en godis och när hon rörde sig emot mig drog jag fram en leksak. Självklart visade hon inget större intresse för saken- det var ju godiset hon ville ha. Men jag krävde att hon skulle leka med mig och leksaken för att få springa och ta godiset. Efter ett tag lärde hon sig detta..och leken blev efter ett tag till en "belöning" eftersom den ledde till ngt roligt. Nu kan hon i många situationer ta lek trots att hon vill ha ngt annat.

Jag tror vi kan behöva en "startrutin" för träning- oavsett vart träningen sker. Då blir det lättare för hunden och situationen ser alltid ganska lika ut. I mitt fall är det att knäppa av kopplet och backa ifrån henne. Det brukar vara en inledande övning som skapar fortsatt bra träning.
Jag tror man får ta sig en funderar på vilka störningar man tampas med i träningssituationer...löptikar, andra hanar, andra tikar, lukt och kissfläckar, barn, människor som tjoar och busar med sina hundar, fåglar, hundar som skäller, godis tappat på appelplanen..o.s.v
Jag har ofta problem med lukter på appelplan. Kommer vi till en ny plats eller en plats vi inte besökt på länge är det mkt viktigt för Lovis att få lukta av platsen. Men detta ser jag som en belöning för henne. När jag kom till Nacka Bk idag började jag med att bara ställa mig med kort koppel. Så fort hon tog kontakt fick hon ett "varsågod att lukta lite på planen". Sen tog jag henne i kort koppel och gick över planen...när hon sökte kontakt vid min sida fick hon åter igen lukta lite. Jag skulle kunna "kräva" ett helt fotgående och som belöning ge en "luktstund" på planen. Men jag ser många som går och bråkar med hundarna för att de luktar och inte har ngn kontakt...

Jag förstår inte riktigt poängen med det! Som sagt: fundera ut VILKA störningar ni vill göra hunden immun mot och lägg ner mkt tid på just det INNAN själva momentträningen kan starta...då slipper vi rätta hunden hela tiden och påminna den om att vi också finns i bakgrunden. Det är störningarna som ska vara "vardagsmat" och inte vi som hundägare:p

Och det låter ju alltid lika enkelt*skrattar*