Denna ständiga hundägarträning
Igår morse tränade vi apportering och det gick lysande! Snabba gripanden och dessutom springer hon snyggt runt och griper från rätt håll. *stolt matte*
På lunchen kom Tia förbi och tränade lite med mig. Hon hade ingen hund med sig- men det gjorde inget för vi hade planerat att träna UTAN hund! Både jag och Tia har problem med att koncentrera oss på hur vi sätter fötterna i fotgåendet när vi har en hund vid sidan(och det är ju relativt vanligt att man förväntas ha en hund vid sidan när man går "fot") Vi tappar fokus, slarvar med hur vi placerar fötterna och blir otydliga. Om inte ngn kommenderar mig så blir jag väldigt velig och osäker och "tappar hunden".
Jag har ju försökt "torrgå" mkt och det har verkligen ökat min tydlighet i fotgåendet så att jag alltid gör samma sak. Men så fort jag har ngt vid sidan blir jag lite stressad och tappar koncentrationen.
Men sist vi var på tävlingslydnadskursen kom jag på den briljanta iden att låta Tia vara min hund. Och jag hennes...Det är ju ganska tacksamt att göra fel på varandra istället för att "öva" på hunden. Så jag förklarade hur jag sätter fötterna och tänkte extra mkt på att vara tydlig så att hon hade en chans att hänga på. Det var inte helt lätt- men verkligen bra träning! Slutade med att vi ägnade större delen av kurstillfället åt att gå "fot" med varandra- hundarna fick ligga och ha tråkigt. Här skulle mattarna tränas!
Tilläggas kan att Chrille flera gånger gick förbi och skakade lite uppgivet på huvudet. Vilka kursdeltagare! "Det var Johannas ide´" förklarar Tia raskt:P
Och på lunchen blev det alltså lite fotträning utanför butiken. Nyttigt!
Jag tog till och med mig klickern. "Ska du KLICKA mig också?" undrade Tia häpet.
Imorse blev det en joggingtur fri från hundträning. Vårab kondis har verkligen blivit bättre. Nu klarar jag att jogga i princip hela sträckan och det är faktiskt jobbigt SKÖNT:) Nu har jag beställt en pulsklocka också som jag ska försöka använda. Räknade idag ut min maxpuls. Tydligen 220 minus halva min ålder...
Träning på Nacka Bk efter jobbet. Började med lite följsamhetsträning.
Kopplade loss och klickade kontakt. Rörde mig ifrån henne och klickade bra tempo emot mig. Slängde iväg belöning. Klickade så fort Lovis vände upp/kom springades emot mig. Belönar allt engagemang emot mig. Tappar hon blir det tråkig paus. Så vill jag alltid att det ska se ut oavsett vilken träningsplats vi är på. När jag kopplat loss ska hon veta att det är träning på "g" och att det är följsamheten som ger utdelning. Följsamhet och att aktivt jobba EMOT mot. Just nu är hon väldigt störningskänslig så det blir korta pass med fokus på följsamhet.
Tränade högersvängar i fotgåendet med bollskick, hopp över hinder med bollskick och halter. Det gick bra!
Kan erkänna att jag en period har försökt ge den "åttgärdande" träningen en chans. Mest för att verkligen visa att jag inte är så tjockskallig...så fort Lovis tappat fokus(tittat bort/tittat på annat) har hon fått ett bestämt "nej". Men jag fortsätter gärna vara tjockskallig...Jag menar absolut inte att det är FEL att gå in med ett "nej" om hunden vet vad som förväntas av den...men om hunden ofta tittar bort under träningen så tycker jag man ska fråga sig vad det beror på. En orsak kan vara att hunden inte upplever sin ägare som tillräckligt intressant för tillfället. "Matte ser jag ju varje dag- här fanns ju massa annat mkt intressantare att titta på" Istället för att bli besviken på hunden för att den väljer bort oss- vilket är väldigt vanligt- så kanske man ska låta hunden titta på det som är så intressant under en längre period och se om hunden tröttnar. Har man sett ngt många gånger blir det mindre intressant tillslut. Men om vi alltid "nejar" hunden när den ser ngt intressant- tror ni inte att det intressanta då har en tendens att bli ÄNNU mer intressant?
Det tror jag! Förbjuden frukt smakar alltid bäst...
Kanske är det kontakt och följsamhet vi ska träna i förhållande till olika störningar kontra passivitetsträning där vi lär hunden att inte agera mot störningar. Vi kanske behöver lära hunden att ta olika belöningar i förhållande till olika störningar.
När Lovis var liten hade hon en förmåga att välja vilken belöning hon ville ha vid olika tillfällen. Det köpte jag inte riktigt...jag ville kunna belöna på många olika sätt i olika situationer. Ett exempel var leken..jag ville att hon skulle kunna leka med mig trots att det var mkt runt omkring. Jag började med att lägga ut en godis och när hon rörde sig emot mig drog jag fram en leksak. Självklart visade hon inget större intresse för saken- det var ju godiset hon ville ha. Men jag krävde att hon skulle leka med mig och leksaken för att få springa och ta godiset. Efter ett tag lärde hon sig detta..och leken blev efter ett tag till en "belöning" eftersom den ledde till ngt roligt. Nu kan hon i många situationer ta lek trots att hon vill ha ngt annat.
Jag tror vi kan behöva en "startrutin" för träning- oavsett vart träningen sker. Då blir det lättare för hunden och situationen ser alltid ganska lika ut. I mitt fall är det att knäppa av kopplet och backa ifrån henne. Det brukar vara en inledande övning som skapar fortsatt bra träning.
Jag tror man får ta sig en funderar på vilka störningar man tampas med i träningssituationer...löptikar, andra hanar, andra tikar, lukt och kissfläckar, barn, människor som tjoar och busar med sina hundar, fåglar, hundar som skäller, godis tappat på appelplanen..o.s.v
Jag har ofta problem med lukter på appelplan. Kommer vi till en ny plats eller en plats vi inte besökt på länge är det mkt viktigt för Lovis att få lukta av platsen. Men detta ser jag som en belöning för henne. När jag kom till Nacka Bk idag började jag med att bara ställa mig med kort koppel. Så fort hon tog kontakt fick hon ett "varsågod att lukta lite på planen". Sen tog jag henne i kort koppel och gick över planen...när hon sökte kontakt vid min sida fick hon åter igen lukta lite. Jag skulle kunna "kräva" ett helt fotgående och som belöning ge en "luktstund" på planen. Men jag ser många som går och bråkar med hundarna för att de luktar och inte har ngn kontakt...
Jag förstår inte riktigt poängen med det! Som sagt: fundera ut VILKA störningar ni vill göra hunden immun mot och lägg ner mkt tid på just det INNAN själva momentträningen kan starta...då slipper vi rätta hunden hela tiden och påminna den om att vi också finns i bakgrunden. Det är störningarna som ska vara "vardagsmat" och inte vi som hundägare:p
Och det låter ju alltid lika enkelt*skrattar*
På lunchen kom Tia förbi och tränade lite med mig. Hon hade ingen hund med sig- men det gjorde inget för vi hade planerat att träna UTAN hund! Både jag och Tia har problem med att koncentrera oss på hur vi sätter fötterna i fotgåendet när vi har en hund vid sidan(och det är ju relativt vanligt att man förväntas ha en hund vid sidan när man går "fot") Vi tappar fokus, slarvar med hur vi placerar fötterna och blir otydliga. Om inte ngn kommenderar mig så blir jag väldigt velig och osäker och "tappar hunden".
Jag har ju försökt "torrgå" mkt och det har verkligen ökat min tydlighet i fotgåendet så att jag alltid gör samma sak. Men så fort jag har ngt vid sidan blir jag lite stressad och tappar koncentrationen.
Men sist vi var på tävlingslydnadskursen kom jag på den briljanta iden att låta Tia vara min hund. Och jag hennes...Det är ju ganska tacksamt att göra fel på varandra istället för att "öva" på hunden. Så jag förklarade hur jag sätter fötterna och tänkte extra mkt på att vara tydlig så att hon hade en chans att hänga på. Det var inte helt lätt- men verkligen bra träning! Slutade med att vi ägnade större delen av kurstillfället åt att gå "fot" med varandra- hundarna fick ligga och ha tråkigt. Här skulle mattarna tränas!
Tilläggas kan att Chrille flera gånger gick förbi och skakade lite uppgivet på huvudet. Vilka kursdeltagare! "Det var Johannas ide´" förklarar Tia raskt:P
Och på lunchen blev det alltså lite fotträning utanför butiken. Nyttigt!
Jag tog till och med mig klickern. "Ska du KLICKA mig också?" undrade Tia häpet.
Imorse blev det en joggingtur fri från hundträning. Vårab kondis har verkligen blivit bättre. Nu klarar jag att jogga i princip hela sträckan och det är faktiskt jobbigt SKÖNT:) Nu har jag beställt en pulsklocka också som jag ska försöka använda. Räknade idag ut min maxpuls. Tydligen 220 minus halva min ålder...
Träning på Nacka Bk efter jobbet. Började med lite följsamhetsträning.
Kopplade loss och klickade kontakt. Rörde mig ifrån henne och klickade bra tempo emot mig. Slängde iväg belöning. Klickade så fort Lovis vände upp/kom springades emot mig. Belönar allt engagemang emot mig. Tappar hon blir det tråkig paus. Så vill jag alltid att det ska se ut oavsett vilken träningsplats vi är på. När jag kopplat loss ska hon veta att det är träning på "g" och att det är följsamheten som ger utdelning. Följsamhet och att aktivt jobba EMOT mot. Just nu är hon väldigt störningskänslig så det blir korta pass med fokus på följsamhet.
Tränade högersvängar i fotgåendet med bollskick, hopp över hinder med bollskick och halter. Det gick bra!
Kan erkänna att jag en period har försökt ge den "åttgärdande" träningen en chans. Mest för att verkligen visa att jag inte är så tjockskallig...så fort Lovis tappat fokus(tittat bort/tittat på annat) har hon fått ett bestämt "nej". Men jag fortsätter gärna vara tjockskallig...Jag menar absolut inte att det är FEL att gå in med ett "nej" om hunden vet vad som förväntas av den...men om hunden ofta tittar bort under träningen så tycker jag man ska fråga sig vad det beror på. En orsak kan vara att hunden inte upplever sin ägare som tillräckligt intressant för tillfället. "Matte ser jag ju varje dag- här fanns ju massa annat mkt intressantare att titta på" Istället för att bli besviken på hunden för att den väljer bort oss- vilket är väldigt vanligt- så kanske man ska låta hunden titta på det som är så intressant under en längre period och se om hunden tröttnar. Har man sett ngt många gånger blir det mindre intressant tillslut. Men om vi alltid "nejar" hunden när den ser ngt intressant- tror ni inte att det intressanta då har en tendens att bli ÄNNU mer intressant?
Det tror jag! Förbjuden frukt smakar alltid bäst...
Kanske är det kontakt och följsamhet vi ska träna i förhållande till olika störningar kontra passivitetsträning där vi lär hunden att inte agera mot störningar. Vi kanske behöver lära hunden att ta olika belöningar i förhållande till olika störningar.
När Lovis var liten hade hon en förmåga att välja vilken belöning hon ville ha vid olika tillfällen. Det köpte jag inte riktigt...jag ville kunna belöna på många olika sätt i olika situationer. Ett exempel var leken..jag ville att hon skulle kunna leka med mig trots att det var mkt runt omkring. Jag började med att lägga ut en godis och när hon rörde sig emot mig drog jag fram en leksak. Självklart visade hon inget större intresse för saken- det var ju godiset hon ville ha. Men jag krävde att hon skulle leka med mig och leksaken för att få springa och ta godiset. Efter ett tag lärde hon sig detta..och leken blev efter ett tag till en "belöning" eftersom den ledde till ngt roligt. Nu kan hon i många situationer ta lek trots att hon vill ha ngt annat.
Jag tror vi kan behöva en "startrutin" för träning- oavsett vart träningen sker. Då blir det lättare för hunden och situationen ser alltid ganska lika ut. I mitt fall är det att knäppa av kopplet och backa ifrån henne. Det brukar vara en inledande övning som skapar fortsatt bra träning.
Jag tror man får ta sig en funderar på vilka störningar man tampas med i träningssituationer...löptikar, andra hanar, andra tikar, lukt och kissfläckar, barn, människor som tjoar och busar med sina hundar, fåglar, hundar som skäller, godis tappat på appelplanen..o.s.v
Jag har ofta problem med lukter på appelplan. Kommer vi till en ny plats eller en plats vi inte besökt på länge är det mkt viktigt för Lovis att få lukta av platsen. Men detta ser jag som en belöning för henne. När jag kom till Nacka Bk idag började jag med att bara ställa mig med kort koppel. Så fort hon tog kontakt fick hon ett "varsågod att lukta lite på planen". Sen tog jag henne i kort koppel och gick över planen...när hon sökte kontakt vid min sida fick hon åter igen lukta lite. Jag skulle kunna "kräva" ett helt fotgående och som belöning ge en "luktstund" på planen. Men jag ser många som går och bråkar med hundarna för att de luktar och inte har ngn kontakt...
Jag förstår inte riktigt poängen med det! Som sagt: fundera ut VILKA störningar ni vill göra hunden immun mot och lägg ner mkt tid på just det INNAN själva momentträningen kan starta...då slipper vi rätta hunden hela tiden och påminna den om att vi också finns i bakgrunden. Det är störningarna som ska vara "vardagsmat" och inte vi som hundägare:p
Och det låter ju alltid lika enkelt*skrattar*
Kommentarer
Trackback
