smultronrem

22 år...Och så är man inne och räknar på sin femte hand! Det är inte dåligt:)

I Fredags åt jag och Lisa smörgåstårta gjord på makrill, avokado, cremefraiche, ägg och kallrökt lax! Det tycker iaf jag och Lisa är mums!
Blev lite firad av lisa på Lördagsmorgonen med frukost på sängen och sång! Gulle henne!! Sen erbjöd hon sig att vara hundvakt och jag åkte till sumpan för att fira med mammsen och pappsen. Mamma och jag firade på Lördagskvällen genom att gå ut och äta på "gusto" och sen åkte jag över till kära fadern i morse och vi gick på "Harry Potter". Pappa sov bort halva filmen och hade överhuvudtaget väldigt svårt att förstå handligen pga att han bara sett de första två filmerna(smarthead!) Men, men...

Dåligt med hundträningsrapport på senaste. Får ganska blandade träningsresultat..vissa dagar går det som ett rinnande vatten och jag tycker att jag kan känna mig riktigt stolt över både mig och hunden..men sen kommer det dagar då jag känner mig TOTALT misslyckad som hundtränare. Jag är irriterad, virrig, ofokuserad, destruktiv och det värsta av allt allt: jag slutar inte träna när jag inser "läget". Nej, då ska jag träna ÄNNU mer och försöka motbevisa mig själv...Självdisiplin, vad fan är det?

Var ute med Lovis i går morse och skulle träna lite apportering. Fredagens träning hade gått lysande och jag kände att vi faktiskt hade kommit en bit. Snabba gripanden framför mig och dessutom rätt gripande när jag slängde iväg dummies...Tränar just nu snabba gripanden i allmänhet eftersom hon har en gripteknik som jag inte riktigt gillar. Hon liksom "dubbelgriper" och jag vill att hon hugger apporten. Men ju mer jag tränat det desto osäkrare har hon blivit på vad jag vill ha...och därav har hon börjat gripa ännu långsammare. Det blev en ond cirkel..från handen högg hon men på marken blev det långsamt..sänkte handen succesivt men ändå blev det långsamt så fort handen försvann från dummien. Så jag tog mig en funderare och ställde mig frågan: måste jag verkligen ha det perfekt? Kan jag släppa igenom att hon griper dåligt och hoppas på att hon börjar hugga den när självförtroendet kommer tillbaka? Så nu försöker jag att inte vara perfektionist:)Och i Fredags gick det verkligen kanon...klickade gripande framför mig...skickade iväg en godis åt andra hållet..lovis springer och äter den och för dessutom upp farten...när hon vänder tillbaka mot mig ligger dummien kvar mellan oss och hon griper på vägen tillbaka..för klick..skickar godis..fortsätter så..dummien ligger hela tiden så att hon automatiskt griper från rätt håll(jag vill nämligen att hon ska springa runt och griper apporten vänd emot mig..har fått för mig att det minskar tassarna på dummien..)
Men sen igår gick det inte fullt lika bra. Besvikelsen växte och irritationen ökade i takt med att regnet började välla ner mer och mer..tillslut stod vi där i skogen blöta, kalla och lite uppgivna.

Men det ÄR så vissa dagar..och jag VET att det är min inställning till träningen som ofta ställer till det. De dagar som jag inte är på topp så tar jag hårdare på misstagen och är lite rädd för att misslyckas..och då är man ingen bra hundtränare. Min hund märker på en gång när jag är för "petig" och orolig att misslyckas. Önskar bara att jag kunde lägga ner träningen dessa stunder istället för att försöka igen och igen och igen...

Det kanske finns hopp! Jag kanske lär mig med tiden...man ska inte ha så höga krav på sig själv. Vi får försöka se guldet i sanden..och det gäller både hur vi betraktar våra hundar och hur vi betraktar oss själva. Varför ska vi anstränga oss för att se rätta beteenden hos våra hundar när vi ibland har så svårt att se dem hos medmänniskor och hos oss själva?

Vi får försöka skratta både åt våra hundars misstag och brister- liksom våra egna:P