smultronrem

Jag är SÅ trött på ordet "ledarskap" och alla konstiga tolkningar av det!
Ibland tycker jag verkligen att folk krånglar till det genom att haka upp sig på att "ha ett bra ledarskap" . De glömmer se utanför ramarna eftersom de är så upptagna av att försöka vara en bra ledare. För hur är egentligen en bra ledare?

Surfade in på Leif Hedbergs sida och hittade följande textrader:

"LEDARSKAP- skall vara en behovsrelaterad relation!"

Han menar att man bör skapa en behovsprofil för sin hund genom att sätta sig ner och fundera ut vilka behov ens hund har och i vilka situationer de uppträder. Exempel på ett grundläggande behov är: mat och trygghet.

Han skriver:
"När jag formulerar en behovsprofil på en hund, då blir det en beskrivning av den hundens olika speciella behov, likaså dennes individuella beteende och uthållighetnivå att tillgodose sig detta behov.

Vad har man då för nytta av en behovsprofil?
Jo, när du nyttjar och tillgodoser någon av hundens viktiga individuella behov, så får du styrmedlen för dennes vilja och kan påverka hundens ambitioner till att utföra prestationer.

Hunden gör helt enkelt dina önskade handlingar för att tillgodose sina egna behov.

Med behovsprofilen som grund, kan du lägga upp ditt träningsätt och din strategi så, att hunden använder sin absolut högsta möjliga ambitionsnivå.

I min idelära blir hundägarens roll, att utveckla hundens uppfattning - att de viktigaste behoven alltid tillgodoses genom dig (ledaren).

När du lyckats med detta, är du en helt nödvändig och oersättlig ledare för just din hund.."

Jag tycker det var en väldigt bra beskrivning av vad "ledarskap" skulle kunna vara. Vi styr och "leder" genom att vi har kontroll över sådant som hunden vill ha tillgång. Jag har på flera ställen läst att en stor del av ledarskapet går ut på att "fördela resurser" och styra beteenden i önskad riktning. Och vad kan då vara bättre än att hunden själv får lära sig vilka beteenden som "fungerar"?