smultronrem

Fan vad jag är orolig för Pago. Idag har han flygit upp ur soffan varje gång jag eller Lovis kommit åt hans ben. När han hade flygit upp för hundrade gången sa jag åt honom att lägga sig ner igen och så provade jag att medvetet röra hans ben med min fot. Då vrålade han till och flög ifrån mig med svansen mellan benen. Jag var såklart tvungen att fortsätta testa vad det var han reagerade på. Han har ju ända sen han var liten ofta reagerat starkt när man rör honom med fötterna men inte såhär och de senaste månaderna aldrig med mig. Så jag drog det så långt att jag till slut fick honom att reagera lika starkt som han gjort hos veterinären. Dock gav jag mig inte förrän jag fått honom att förstå att det inte var lönsamt att försöka morra och skälla bort mig. Jag gjorde ngr hanteringsövningar och sen stod han blickstilla men jag såg på honom att det var INTE kul... Till er som inte vet det så blev han helt galen när vi för ngr veckor sen var hos veterinären och undersökte hans bakben. Och jag VET inte om han blev det för att han har ont eller för att han helt enkelt inte gillade undersökningen. Han har ju av och till verkad besvärad av sina ben ända sen han var relaivt liten. Då har han gnällt till när veterinärerna klämt på vissa punkter. De trodde då att det var växtvärk och jag gjorde inte ngn stor sak av det. Förrän nu när han reagerat så starkt hos veterinären. Visst skulle reaktionen kunna bero på minnen av allt klämmande på benen som han varit med om och att han nu blivit stor kille och vågar säga ifrån. Men jag har svårt att tro att det ska vara så enkelt. Så jag ringde Strömsholm för att boka in en tid för bla röntgen. Men där fick jag en tid först den 29e Jan. Och eftersom jag inte orkade vänta beslöt jag att behålla tiden på strömsholm men ta röntgen på Södra. Jag ringde Patrik och vi bestämde att vi skulle röntga bakpartiet eftersom det var där han reagerat. Korsrygg och haser... Han blev ju lika besvärad hos Patrik och försökte skälla och morra sig ur situationen. Patrik tyckte inte att hans beteende var acceptabelt men eftersom jag inte i dagsläget vet ngt om min hunds mående så tyckte jag att det bästa var att bara försöka hålla mig lugn och hålla i huvudet på min hund. Visst är det bra om man lära hunden, oavsett omständigheterna, att ett sånt beteende inte ger utdelning men det finns många sätt att lära hunden det. En hund som har ont eller upplever obehag och försöker komma bort mår inte bättre av att i den situationen bli uppläxad. Det är min åsikt! Men som sagt: ont eller ej- min hund behöver ha veterinärträning och det ska jag börja med omgående. Men då ska jag låna Micke i Hornstull och instruera honom hur jag vill lägga upp träningen. Hur som helst..röntgenbilderna såg fina ut bortsett från haserna där det var ngt som stack ut på vardera sida. Patrik och ortopederna kunde inte svara på vad det var så jag hoppas på att strömsholm kan ge mig ett bättre svar.