Jag kunde inte ha skrivit det bättre själv!
Sitter och surfar runt lite och gled in på klickerforumet...
Där fanns ett inlägg med rubriken "varför klicker??".
Diskussionen angående varför klickern är "nödvändig" ledde till att person A(som vi kallar henne för) konstaterandet att det inte är klickern som är det viktiga- utan själva TÄNKET.
Då skriver person B:
"Jag ser klickern som ett hjälpmedel, jag använder det främst idag till hundmöten och konster. men även lite då och då i vardagen. Jag ska till sist vänja av klickern och bara ta fram den då och då som en motivations höjare.
Jag klickar och berömmer verbalt. Men det bästa tycker jag är att det finns vissa dagar då man är sur eller att något har gått dåligt = svårt att berömma hunden verbalt, då klickern alltid låter likadant varje gång.
Jag använder dock inte tänket. Jag tillrättanvisar, hur beror på situationen.
Ex så tror jag inte att godis,bollar,kampleksaker eller vad det nu än är för belöning kan överträffa att jaga en kanin hos en jakthund, valla hos en vallhund och överhuvudtaget överträffa en löptik. Jag tror att det är nyttigt/ bra för min hund att veta att det finns en otrevlig sida av mig, en sida som inte hela tiden är glad och berömmer till höger och vänster. "
Johanna kan självklart inte låta bli att sucka djupt och förfäras över person Bs trångsynthet. Men när hon läser person As svar så känner hon spänningarna släppa. Tur att det finns personer som tänker steget längre.
...
Här kommer person As härliga svar:
"Där kommer ett klassiskt argument mot klickerträning, vilket jag tycker det är intressant att bemöta.
Jag har en hund som är godistokig, förr om jag tog fram en leksak när det fanns godis i min ficka så struntade hon totalt i leksaken, den fanns inte i hennes ögon då. Nu har jag lärt henne att ta leksaken oavsett hur mycket godis det finns i närheten, jag kan putta på henne med godishanden när vi kampar, vi kan kampa över en godisskål, just nu jobbar jag med att hon ska kunna kampa fast jag kastar godis på henne... Allt utan ens ett enda ont ord.
När man lärt hunden att alltid välja den belöning jag erbjuder över allt annat man kan frambringa, att hunden ska kunna jobba för torrfoder trots att någon kastar en boll mellan hennes ben, eller kunna kampa fast det landar en näve köttbullar på nosen på henne, då är det inte ett så stort steg till att få hunden att välja en köttbulle över en kanin, det är helt enkelt så världen fungerar i hundens ögon.
Mina regler är tydliga, hunden måste alltid ta den belöning jag erbjuder, oavsett situation, om jag håller på det, varför skulle hunden helt plötsligt börja välja annat bara för att det kommer en "belöning" som jag inte har kontroll över? Hunden vet ju inte att jag inte har kontroll över den.
Och dessutom, hur många hundar är det inte som tycker att en kaninjakt är värd ett rejält straff, jag kan själv räkna upp minst tre hundar på rak arm. (Jag har själv ägt en, på den tiden jag använde mig av positivt straff på det sättet.) Jag säger inte att klickerträningen säkert skulle kunna lösa problemet bättre, men jag personligen tycker det är en trevligare väg att gå."
Där fanns ett inlägg med rubriken "varför klicker??".
Diskussionen angående varför klickern är "nödvändig" ledde till att person A(som vi kallar henne för) konstaterandet att det inte är klickern som är det viktiga- utan själva TÄNKET.
Då skriver person B:
"Jag ser klickern som ett hjälpmedel, jag använder det främst idag till hundmöten och konster. men även lite då och då i vardagen. Jag ska till sist vänja av klickern och bara ta fram den då och då som en motivations höjare.
Jag klickar och berömmer verbalt. Men det bästa tycker jag är att det finns vissa dagar då man är sur eller att något har gått dåligt = svårt att berömma hunden verbalt, då klickern alltid låter likadant varje gång.
Jag använder dock inte tänket. Jag tillrättanvisar, hur beror på situationen.
Ex så tror jag inte att godis,bollar,kampleksaker eller vad det nu än är för belöning kan överträffa att jaga en kanin hos en jakthund, valla hos en vallhund och överhuvudtaget överträffa en löptik. Jag tror att det är nyttigt/ bra för min hund att veta att det finns en otrevlig sida av mig, en sida som inte hela tiden är glad och berömmer till höger och vänster. "
Johanna kan självklart inte låta bli att sucka djupt och förfäras över person Bs trångsynthet. Men när hon läser person As svar så känner hon spänningarna släppa. Tur att det finns personer som tänker steget längre.
...
Här kommer person As härliga svar:
"Där kommer ett klassiskt argument mot klickerträning, vilket jag tycker det är intressant att bemöta.
Jag har en hund som är godistokig, förr om jag tog fram en leksak när det fanns godis i min ficka så struntade hon totalt i leksaken, den fanns inte i hennes ögon då. Nu har jag lärt henne att ta leksaken oavsett hur mycket godis det finns i närheten, jag kan putta på henne med godishanden när vi kampar, vi kan kampa över en godisskål, just nu jobbar jag med att hon ska kunna kampa fast jag kastar godis på henne... Allt utan ens ett enda ont ord.
När man lärt hunden att alltid välja den belöning jag erbjuder över allt annat man kan frambringa, att hunden ska kunna jobba för torrfoder trots att någon kastar en boll mellan hennes ben, eller kunna kampa fast det landar en näve köttbullar på nosen på henne, då är det inte ett så stort steg till att få hunden att välja en köttbulle över en kanin, det är helt enkelt så världen fungerar i hundens ögon.
Mina regler är tydliga, hunden måste alltid ta den belöning jag erbjuder, oavsett situation, om jag håller på det, varför skulle hunden helt plötsligt börja välja annat bara för att det kommer en "belöning" som jag inte har kontroll över? Hunden vet ju inte att jag inte har kontroll över den.
Och dessutom, hur många hundar är det inte som tycker att en kaninjakt är värd ett rejält straff, jag kan själv räkna upp minst tre hundar på rak arm. (Jag har själv ägt en, på den tiden jag använde mig av positivt straff på det sättet.) Jag säger inte att klickerträningen säkert skulle kunna lösa problemet bättre, men jag personligen tycker det är en trevligare väg att gå."
Kommentarer
Trackback
