smultronrem

Efter att på senaste ha fokuserat mycket på dobbisarnas jobbiga sidor (så som pip, vankande, mer energi än hjärna...) så bestämde jag mig för att vända lite på det hela Under morgonpromenaden insåg jag varför jag skaffat dobbis. Jag insåg att man kan stå ut med deras lite irriterande egenskaper när man tänker på alla deras underbara egenskaper Här kommer ngr punkter(en del är väl bara ett annat sätt att se på de irriterande egenskaperna..haha) 1.Den oändliga energin och livsglädjen. Lovis kan vissa dagar betee sig som om hon har sålt smöret och tappat pengarna. Då kan hon gå tio meter bakom och sega och man tror att hon är på väg till sin dödsbädd. Men Pago är ALLTID glad och det är alltid full fart...Han älskar att springa, han älskar att få vara med, han älskar mig..han verkar till och med älskar att bara få fylla lungorna med luft. Dobbisarna är livsnjutare! De tar för sig av livet(ibland till ägarens förtret) 2. Arbetsglädjen och tacksamheten över att få en arbetsuppgift. Det finns inget härligare än att se hur det lyser i ögonnen på Pago är poletten trillar ner och han förstår vad jag vill. Trots att han är 11 månader och tonåring så har han ofta sånt fokus och engagemang. Utan den här arbetsglädjen(i kombinbation med min träningsabstinens) hade jag aldrig haft en hund som jag kan gå lös med överallt och slippa oroa mig för att han ska göra massa ofog. 3.Trofastheten(eller vad man ska kalla det). Har man byggt upp en bra relation med sin dobbis får man verkligen bevis på det dagligen. En kamrat i vått och torrt Tack Madde för min galna, glada dampidiot! Nu ska jag in till stan med annelie och stadsträna lite Madde och Pago