smultronrem

Pago uttalar sig om det "stora vita": "Nu är det fett med vitt igen yao! Jag gillar snön! Matte bjuder på så mycket roliga snölekar då! Men det gäller att hålla koll på henne...Annars ligger hon där och trycker i någon snödriva. Hon är lite knäpp min matte men jag gillar när hon gör snöänglar. Och sen är hon GRYM på att jaga flingor. Och hon hittar alltid de bästa flinghålen. Jag förstår inte hur hon bär sig åt. Plötsligt tvärnitar hon och börjar vädra i luften. Då förstår jag att NU är det flingjakt på gång. Och trogen som jag är så finns jag vid hennes sida på två röda för att hjälpa till och få ta del av vinsten. Matte smyger långsamt fram och jag smyger med. Sakta, sakta smyger vi framåt för vi vill ju inte skrämma iväg dom. Jag råkade förhasta mig en gång och förklarade matte att den jakten tyvärr blev förstörd. Så det misstaget vill jag ju inte göra om. Ve och fasa! Nåväl, när vi smygigt länge och väl under stigande spänning och jag känner att nu kan jag snart inte stå ut en sekund till då kastar sig matte framåt och gör dödsstöten. Upp flyger miljontals (snö)flingor och jag försöker fånga dom alla. Det är nämligen här JAG på allvar kommer in i bilden. Mattes roll är att locka upp dom och min uppgift är att fånga dom små rackarna. Jag lyckas aldrig fånga alla men jag har väl förhoppningsvis några vintrar på mig att öva upp mig skicklighet. En annan sak som är värd att nämnas(när jag för en gångs skull har ordet) är våran lilla vilostund idag som hade kunnat sluta riktigt otäckt. Nåja, matte påstår att jag överreagerade och hon verkade ta det hela med en nypa salt(eller rättare sagt: hon bara garvade åt mig)...men ni förstår säkert efter att jag fått dela med mig av detta att min matte inte är vid sina sinnens fulla bruk. Hon verkar sakna någon väldigt viktig överlevnadsinstinkt. Hittils har hon ju i och för sig alltid lyckats hålla oss vid liv men det är väl bara en tidsfråga.Well, well här kommer historien: Under vår morgonpromenad blev matte och "den tjocka damen"(även kallad Lovis)lite trötta och slog sig ner på den vita ängen för att pusta lite. Jag unnade dom en stunds vila och slog mig ner bredvid dom. Jag ser mig om för att kolla att allt är lugnt. Men jag kan tala om att allt var INTE lugnt för bakom oss står ett stort LILA MONSTER! Vart kom det ifrån? Och varför hade inte matte upptäckt det? Hon kan vädra upp flingor men ett lila monster missar hon?! Jag vrålar högt och reser all ragg jag har. Det man inte har i kroppsvikt det får man kompensera med ragg. Matte snurrade runt och upptäckte monstret. Men hon reagerade inte riktigt som jag hade förväntat mig(jag nämnde ju förut att hon inte är vid sina sinnens fulla bruk). Hon ställer sig upp och asgarvar åt mig. Jag kommer av mig totalt och blir helt paff! Varför skrattar hon bara när vi antagligen står på dödsbädden? Matte klappade monstret och förklarade för mig att det var en häst i lila overoll och jag var så illa tvungen att tro henne..Men jag står fast vid att min matte är bortom all räddning. Några tips? Vad ska jag göra för att få henne att ta livet lite seriöst? Efter jobbet åkte vi till Nacka för matte skulle lämna nycklarna till gamla lyan. (vi har ju fått en ny lya i sumpan). När matte var klar med den tråkiga biten tog vi en till vinterpromenad på golfbanorna. Ibland dök det upp konstiga figurer i mörkret som lyste från huvudet(skidåkare med pannlampor). Matte belönade att jag stannade upp när jag såg dom. Matte kallar detta "skvaller". Skit samma vad hon kallar det...Jag är GRYM på detta! Nu ska jag krypa in i min bur och värma min vintertrötta kropp. Tack för stunden i rampljuset!"

Bromma Zoo sökte extrapersonal. Jag sökte. Var på intervjuv igår och plötsligt satt jag där och blev erbjuden en heltidstjänst. Problemet är att arbetstiderna kanske inte är de bästa(iaf inte om man vill ha ett socialt liv och två hundar att hinna med). Jag skulle i så fall jobba 10.00-20.00 tre vardagar i veckan plus varannan helg. Och då är det lördag OCH söndag 10.00-18.00. Hundarna får vara med och sitta i bur på lagret. Usch! Jag har beslutsångest. Är man helkorkad om man tackar nej till en heltidstjänst när man snart är arbetslös och fattig? Bäbispago med sina stora dobbiskompizar

I Lördags hade jag och Lotta en heldag i Huddinge med spår och uppletande. Lovis fick som vanligt följa med och valla rutan. Hon älskar att valla och passar på att hoppa upp på varenda sten för att kanske få en godis. Med "Yngve" körde Lotta en del tomskick. När hon skickade ut honom på tredje tomskicket skulle jag springa och gömma mig så att han kunde ta mig på själva ingången men det var inte helt lätt att hinna med tanke på vilket tempo den hunden har i sökskogen..haha... Pago börjar bli duktigare på att springa rakt med näsan påslagen. På tredje skicket börjar han ofta flamsspringa så det ser jag som ett trötthetstecken. Han har överlag varit ganska trött och stirrig och i helgen har jag försökt ta det lugnt med honom. Men igår(söndag) så skulle jag BARA ta en liten stadspromenad med kusinen och hennes två hundar. Det slutade med att det blev ett par timmar inne i stan och sedan tog vi bilen ut til fisksätra för att hämta en tapetrulle. Pago var MKT missnöjd med att det satt två hanhundar i baksätet på bilen(så nära hans bur) så han gjorde ett flertal "skäll-utfall" där bak. Jag sa åt honom att skärpa till sig och lägga sig ner men så fort någon av hundarna rörde på sig lite för mkt så sate han igång igen. Suck! Till slut tröttnade jag, stannade bilen och gick bak och vred till honom ordentligt. Gjorde ont i hjärtat men han slutade bete sig och jag kunde koncentrera mig på körningen. Just nu är han lite spökig IGEN och inne i stan blev han rädd för en röd skinnfotölj, en rullvagn och en soptunna. Men han avreagerar snabbt som tur är... Resan till fisksätra slutade med att larmdosan till bilen gick sönder. Därav kunde vi inte starta bilen och komma därifrån. Fannys underbart snälla pappa kom dit och körde oss. Och det blev en del åkande(trots att jag sa att det inte var nödvändigt). Han körde hem Sanna till Jakobsberg, han körde mig till sumpan för att hämta extra larmbrickan och han körde tillbaka till fisksätra. Måste hitta ett sätt att tacka honom. Gulaschsoppa kanske?

Jag har beställt ännu en overoll till Pago. För han har ju inte kläder så han klarar sig genom vintern*ironi* Nu har han snart en röd och mysig hurta overoll som Lotta ansåg var en "bögfärg". Men jag vill ha min kille lite feminin! Imorse var vi på sundbybergs bk för att spåra och köra lite lydnad. Spåret var katastrof och jag vet inte om min hund ansåg att det han pysslade med kallades att spåra..haha...Jag tror snarare att det var en kombination av spår och vädrande av figgar. För mkt sökträning på senaste... Lydnaden satt inte där den skulle. Jag kunde bara garva åt det. När han för fjärde gången i rad misslyckades med att backa in i fotposition så blev han lite frustrerad och skällde uppfodrande på mig. Så vi gav upp detaljträningen... Får slipa på detaljer inne under en period. Inne fungerar allt mkt bra! Där hugger han till och med metallapporten(som han utomhus ibland är lite skeptisk till) och håller för brinnande livet*stolt* Nu vill jag ha vår!! Jag vill plocka fram cykeln och ta långa turer med hundarna, jag vill packa ryggan med massa gott fika och kunna sitta ute utan att frysa och jag vill kunna slippa halka runt och gå stelt som en gammal tant. Februari och mars är så sega! P.s Kolla in Pago som har blivit lite bloggkändis:)Det är Sofia i sökgruppen som har lagt in en tjusig bild på lillkillen http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.7163682

En härlig och KAll vinterdag som började med att jag körde fast med bilen vid sundbybergs bk imorse. Jag och fyra personer till...Man tycker ju att JAG var lite pucko som skulle köra ner för en isig backe och sen tro att jag skulle komma upp utan problem...men hur pucko är inte personerna som kör ner där när de borde se att jag kört fast??! Det slutade med att vi fick gå och hämta sand från klubbstugan men det tog sin lilla tid att få bort fyra bilar. Imorgon bitti blir det Lötsjön med Jenny och salukisarna. Vågar mig inte på ursvik på ett tag..lömska is! Hann med ett litet lydnadspass med Lotta efter jobbet. Jag tränade dirigering mellan skålar. Tränade även lite baklängesfot med ingångar. Det börjar se riktigt snyggt ut. Han kommer emot mig och vänder upp i farten för att sedan backa snyggt vid min sida. Men än så länge måste jag ha leksaken extern framför oss för att han ska kunna backa in vid sidan. P.s: jag vet inte hur jag gör för att få mellanrum mellan textraderna. Är det någon som vet vad jag ska göra för att min text INTE ska tjocka ihop? Karin?

Idag bar det iväg till kungsängen för sökträning. Det var RIKTIGT bra skog för Pago som behöver ha ganska öppen terräng med mycket naturliga stigar som hjälper honom springa rakare. Synd bara att vädergudarna bjöd på sånt trist väder. När vi kom dit så föll det massa snöblandat regn från himlen och mina goretexskor ville inte alls skydda mot fukten så jag var kall och blöt om fötterna efter bara en liten stund. Inte kul att figga då:( Men när det blev min tur att köra Pago så fick jag upp värmen. Då lekte vi mellan varje figg och jag passade på att belöna lite transporter. Jag ser inte något fel i att leka med hunden så länge hunden har sug efter figgarna. Och det kan man lugnt säga att han har. Därför passade jag på att belöna lite sidoposition också. Han var duktig och koncentrerad. Jag körde helt utan synintryck och lät figgarna ligga nära mittstigen. Väntade tills jag tyckte han såg ut att ha kopplat på näsan och skickade honom. Sista skicket var han dock väldigt svårläst. Då stod han och stretade framåt och vädrade mot figgen men när jag skickade honom så sprang han heltokigt. Jag tror dock han var väldigt trött på sista skicket. Lovis fick följa med och valla rutan. Det gjorde hon med dunder och brak. Hon for fram och tillbaka som en duracellkanin och tiggde godis från alla. Lillfettot!

Efter min "spy-ur-dig-all-skit-dag" i förrgår kändes det lite bättre! Ibland behöver man få vara lite bitter. Det kanske inte alltid hjälper men när man muttrat klart inser man att man muttrat lite i onödan. För det är aldrig så jävligt som det känns. Det finns ALLTID en sol bakom molnen! Och man hittar på något sätt alltid ett sätt att resa sig. Även om man ibland vill ligga kvar och kräla i smutsen och tycka synd om sig själv inser man ganska snabbt hur idiotiskt det är. Ni som vet lite om mitt mående och min livssituation tycker nog att jag har anledning att vara bitter och muttrig. Men eftersom det inte ändrar min livssituation så ska jag försöka att inte gnälla för mkt. Det känns skönt att tänka att allt har en mening! Jag hittade ett fint motivationskort på Gallerix. Här kommer det; "Ibland så känns det som om livet helt står still. Och just det man är i är inte det man vill. Man känner sig så svag, så vilsen och så feg..Så känns det till den dag man vågar ta ett steg. Då öppnas nya vägar och man får perspektiv. Och plötsligt kan man se hur man vill ha sitt liv. Och när man blickar bakåt och när man har fått distans, så ser man att det svåra var källan till en chans"

Fy fan vad jag är trött på mitt liv! Jag har lust att bara packa en resväska och sticka till en öde ö. Hundarna skulle jag sätta in på ngt pensionat i minst fyra år. Tiden räcker aldrig till och jag har helt tappat sugen. Inget är roligt! Hur kul är det att ha hund när man inte har någon lust att träna? Visst, det är väl inte konstigt att jag känner som jag gör när mitt liv aldrig blir lugnt...men jag är trött på att oroa mig och stressa. Och jag är trött på att vara sur och grinig. Jag vill komma ur den här onda spiralen! Och så mycket hat som bubblar i mig just nu. Jag vill bara be livet ta sig där bak...

1. SATS(GYM)... Kosta vad det kosta vill...jag BEHÖVER SATS! Jag försöker bara få min otränade kropp att förstå det igen. Idag har jag varit på Yoga! Dessvärre hade jag på mig ett par byxor som begränsade min rörlighet. Detta gjorde att jag irriterade mig på det hela passet istället för att fokusera på maglås, andning och inre frid. Suck! 2. Gojjibär. Vad skulle jag göra utan dessa goda bär som är fullproppade med ämnen som påstås ska ge mig ett långt och frisk liv. De är underbart goda att äta i filen på morgonen. När de legat i den kalla filen en stund blir det så knapriga och mumsiga 3. LISA(och ngr till) som lyser upp mörkret som stjärnor på himlen. Ta inte era vänner för givet! Det är så jävla lätt hänt..man stressar på och har fullt upp med sitt liv. Man glömmer ibland bort att tala om hur mycket man uppskattar folk runt omkring. Jag ska försöka bli bättre på att visa uppskattning och göra goda gärningar för andra. 4. Lugna och bra dagar med jyckarna. Vissa dagar känns det motigt. Dagar då slyngeln troligtvis har hormonpåslag och är stressig och helgalen och verkar ha glömt allt han lärt sig. Men sen kommer de där dagarna(ganska ofta egentligen) då jag NJUTER i fulla drag av mina hundar och bara går runt och ler och känner mig så stolt över mig själv och hundarna. Vilken kanondaobbis Pago ofast är! 5.Att få avsluta kapitel "Fruängen". Jag lämnar företaget med blandade känslor. Jag kommer bland annat sakna mina kunder så otroligt mycket och möjligheten att dagligen få hjälpa folk hitta "rätt". Jag ångrar på sätt och vis att jag la ner min själ i den där butiken för oftast har jag bara fått skit tillbaka. Det är ett faktum att den där butiken har ätit upp mig och jag önskar att det varit mitt eget företag så man slapp bränna ut sig för någon annans skull. Men det är alltid lätt att vara efterklok. Jag tar med vetskapen om hur uppskattad jag varit av mina kunder...Det får räknas som lön för mödan! Nu ska jag lämna energislukaren bakom mig. Äntligen! 6.Bilen! Trots det faktum att jag bidrar till att jorden antagligen kommer slockna lite tidigare så kan jag inte låt bli att njuta av hur mycket tid jag spar och vad bekvämt det är att ta bilen framför det kommunala. Jag glömmer inte den långa perioden när jag jämt jobbade sent och ofta missade saltsjöbanan vilket medförde låååååång väntan vid kalla slussen varje kväll. Usch! Och jag saknar inte att behöva komma hem med kommunalaskitiga hundar. Ni vet den där tiden när tågvagnarna består av smutsvatten och grus..BLÄÄÄ 7.Föräldrarna. Morsan och Farsan kan vara ganska bra att ha ibland. Eller ganska ofta..trots att jag inte är lilla flickan längre så kommer jag alltid vara deras barn och när det krisar tar de hand om mig. I alla fall ett tag till...Det tar verkligen emot att behöva be föräldrarna om hjälp när man flyttade hemifrån för flera år sedan men hellre dom än socialen. 8. Längtan efter en viss film. GUD VILKEN NÖRD JAG ÄR!! Förlåt Lisa..jag kan inte hjälpa det Nu ska jag sova, sova säng säng säng...imorn blir det att gå upp tidigt. Bodypump kl 06.45. Ska tortera musklerna lite.. ibland blir man trött av att leva

Idag har jag varit ute till Vaxholm bk och tränat med Lottas sökgäng. Det var fantastiskt kul att se alla dessa duktiga och rutinerade sökhundar. Dessutom hade vi alla en varsin walkietalkie och det gjorde ju hela upplevelsen ännu ballare..haha! Pago fick en del vindövningar och han klarade det finfint. Ska bli spännande att se vad det utvecklas till...hoppas bara på att jag får tillbaka min energi snart. Det är inte lätt att vara skärpt, koncentrerad och uppfinningsrik när hjärnan är mos! Nu ska jag kura ihop mig i soffan och läsa(vädret tillåter verkligen det!)

1. Jag har varit i simhallen och TRÄNAT och tagit hand om mig själv! Jag gav mig själv egen tid och bastade jätte lääääääänge. Duktig Johanna! 2. Pago har varit normal! Inte massa pip och vank utan lugn och mysig som han gärna får fortsätta vara. haha 3. Jag har sagt upp mig från jobbet/blivit uppsagd. Beror på hur man ser på saken. Efter att flera ggr blivit informerad om risken(som tydligen blivit större och större)att de inte har råd att ha kvar mig- valde jag att säga upp mig. Jobbar min sista dag 27e feb- sen är jag arbetslös. Det har jag aldrig varit förut men man ska väl få möjlighet att prova på det också. Nåväl...får väl se det som en möjlighet att ladda batterierna. Batterierna är nämligen väldigt urladdade enligt läkarna. A-kassa here I come! Men dagen har känts riktigt bra... Tilläggas kan att jag blivit helt besatt av twilight-böckerna. Känner mig som en svärmande 12-åring. För är inte "vampyr-edward" liiiite tjusig?(förlåt Lisa för smeknamnet)

Efter att på senaste ha fokuserat mycket på dobbisarnas jobbiga sidor (så som pip, vankande, mer energi än hjärna...) så bestämde jag mig för att vända lite på det hela Under morgonpromenaden insåg jag varför jag skaffat dobbis. Jag insåg att man kan stå ut med deras lite irriterande egenskaper när man tänker på alla deras underbara egenskaper Här kommer ngr punkter(en del är väl bara ett annat sätt att se på de irriterande egenskaperna..haha) 1.Den oändliga energin och livsglädjen. Lovis kan vissa dagar betee sig som om hon har sålt smöret och tappat pengarna. Då kan hon gå tio meter bakom och sega och man tror att hon är på väg till sin dödsbädd. Men Pago är ALLTID glad och det är alltid full fart...Han älskar att springa, han älskar att få vara med, han älskar mig..han verkar till och med älskar att bara få fylla lungorna med luft. Dobbisarna är livsnjutare! De tar för sig av livet(ibland till ägarens förtret) 2. Arbetsglädjen och tacksamheten över att få en arbetsuppgift. Det finns inget härligare än att se hur det lyser i ögonnen på Pago är poletten trillar ner och han förstår vad jag vill. Trots att han är 11 månader och tonåring så har han ofta sånt fokus och engagemang. Utan den här arbetsglädjen(i kombinbation med min träningsabstinens) hade jag aldrig haft en hund som jag kan gå lös med överallt och slippa oroa mig för att han ska göra massa ofog. 3.Trofastheten(eller vad man ska kalla det). Har man byggt upp en bra relation med sin dobbis får man verkligen bevis på det dagligen. En kamrat i vått och torrt Tack Madde för min galna, glada dampidiot! Nu ska jag in till stan med annelie och stadsträna lite Madde och Pago

Efter en natt med en magsjuk hund(jag "älskar" dessa nätter) så var jag allt annat än pigg. Trots detta åkte jag ut till Tumba imorse för att träna uppletande med Lotta. Jag hade ju lovat! Dessutom gillar jag att träna med Lotta och jag gillar uppletande. Så klockan halv åtta möttes vi där. Träningen gick kanon! Pago fick en hel del uppbindingsträning när Yngve jobbade i rutan. Han hade nämligen VÄLDIGT svårt för att vara uppbunden sist vi träffades. Men vi har tränat på det och idag var han exemplarisk. Uppletandet bestod av en del skick med föremål nära baslinjen eftersom herrn har en förmåga att springa rakt ett visst antal meter och börja leta längre ut. Så jag använde mig mkt av vinden idag och lät honom vinda in föremålet på nära håll. Behöver nog en del sån träning... Nåväl, träningen gick bra! Men resten av dagen ska vi inte prata om! Han har nog aldrig varit så jobbig i hela sitt korta liv. Idag förstod jag varför det finns så mycket fördomar om dobbisar. Pipiga, vankiga, oroliga, efterblivna...Han har varit HEMSK idag!! Jag visste inte om jag skulle döda hunden eller mig själv. Idag önskade jag verkligen att jag hade köpt en cavaljer istället eller en söt liten jaktlabbeflicka. Tjurfäktaren i Tjuren Ferdinand när han sliter sitt hår...Ser ni den bilden framför er så ser ni mig! Nu ska denna dag raderas ur minnet och eventuellt plockas fram i framtiden när jag förträngt vad det innebär att ha en ung dobbishane- och dessutom vara tvungen att ha hunden runt sig 24 timmar per dygn. En dampidiot på amfetamin- det är vad han är hej svejs

Nyss hemkommen från ett besök på Strömsholm. Lisa var gullig och följde med som sällskap och vägvisare. Det var halt och mörkt- så det kändes tryggt att man var två! Tack Lisa för att du alltid ställer upp och om och om igen bevisar vilken kanonvän du är... Pago klämdes och kändes på ordentligt. Denna gång med munkorg som han sprang och tryckte upp nosen i när jag tog fram den. Veterinären skrattade lite när hon såg en hund som var så glad att få se sin munkorg(vi hade tjuvtränat lite innan). Jag tyckte det kändes bäst att ha munkorg på honom ifall att han skulle börja bete sig. Inte så mkt för min skull utan för veterinärens skull. Och Pago var inte alls så mångo idag....Han ska en guldstjärna för att han stod så still och var så foglig. Men på slutet när veterinären tänjde ut hasen protesterade han! Veterinären konstaterade efter att ha kikat på röntgenbilderna att det såg ut som pålagringar och att det KUNDE vara ost.kondr.(precis som de redan konstaterat på södra) Därför blir vi tydligen tvugna att åka tillbaka EN GÅNG TILL för skiktröntgen(tror jag det hette) och magnetröntgen. Då måste man nämligen ha en morgontid. Känns ju lagom kul att behöva åka dit igen..memen Jag frågade om det inte kunde vara ngn inflammation eller liknande och om man inte skulle kolla det..men de tyckte att vi var tvugna att kolla upp dessa pålagringar/utväxter i första hand Så jag skule ringa imorgon och boka en ny tid... Nu är det sängen som gäller

Idag har jag träffat Annelie med "Dumle", DieselJenny med sina bc och Lotta med "Yngve". Vi åkte ut till Lida och spårade. Och fikade såklart...Som Annelie sa: "Gör hundmänniskor ngt annat än fikar?!" "Jorå" tänkte jag.."vi tränar ju lite hund emellan fikapauserna" Och idag är jag såååååå nöjd med båda hundarnas spårarbete. Lovis var klockren som vanligt och Pago plockade spårapporter med en noggranhet som jag aldrig tidigare skådat. Det är kul när man börjar se resultat i träningen och får lite lön för mödan. Jag bad Jenny lägga ett spår till honom med ca 5 apporter och de spårade han lugnt fram och han hittade dom trots att de låg dolda under löv och buskar. Duktiga grabben!!!! Det märks att spårapporterna har gett honom ett annat fokus i spåret...nu är det inte bara ångvältsfart fram till slutet utan lite mer eftertänksamhet. Me like När det började skymma försökte vi hinna med ett litet upplet i rutan vi vallat. Men när Lotta och Annelie kört sina hundar så var det mörkt och mitt upplet kändes inte så givande då jag för första gången körde med en annans persons föremål och dessutom så gjorde mörkret att jag inte alls såg hur min hund arbetade. När han varit borta ett tag och jag misstänkte att han bara sprang runt, runt så valde jag att koppla upp, klappa om honom och avbryta. Det var dumt av mig att skicka ut honom men det är lätt att vara efterklok! Inga bilder idag heller! Inga kommentarer Jo..en kommentar: Batterilocket till min kamera är trasigt så det gör det svårt att ta kort. Men mina kära bloggläsare får gärna slå sig ihop och samla in pengar till en ny kamera.

Efter att ha återhämtat mig från den lilla "sjukan" jag hade så har vi tränat på i vinterkylan! Under veckan har vi hunnit med en del spår, sök och även lite uppletande. Lydnaden har jag lagt lite på is. Det har inte känts kul under en period så jag bestämde mig för att låta oss vila lite från den. Måste börja sätta upp lite mål i lydnaden och föra träningsdagbok. Annars blir det lätt trist och stillastående... Spårapporterna börjar bli väldigt viktiga för lillkillen nu och jag lägger väldigt många apporter i spåret och väldigt tätt. Just nu är det mer plockepinn än spår men det tycker inte jag gör ngt. Jag kör spontanspår utan sele och lägger mkt vikt vid att han inte ska vilja gå över en enda ynka apport. Ska fortsätta med ganska korta spår men börja försvåra genom att göra apporterna mer dolda och svåråtkomliga. Jag lägger även in väldigt små pinnar och av olika utseende för att han inte ska gå och plocka för mkt på synen. Jag tror det blir bra... Sökträningen med Madde och gänget är toppen! Pago har numera inga problem att leka med andra människor och han slänger sig gladeligen ut till figuranterna för lite dragkamp:) Även Lovis fick leta lite figgar när vi träffades för sökträning igår. Men hon vill helst bara svulla köttbullar hos figuranten;) Gullunge.. Idag träffade jag Annelie med "Dumle"(Pagos helbror), Tia med sina basenjis och Janne med dobbisen Ozzy. Vi åkte till Ågesta och spårade. Det var jättemysigt men satan vad kallt det var:/ När vi satt och fikade råkade Ozzy slita sig och rusade fram till Pago när han låg och tuggade på sitt märgben. Eftersom jag satt ner och var lite i underläge hann jag inte avvärja det lilla tjaffset som blev. Det var inget allvarligt men Pago spände upp sig och sen blev det lite käftsmällar dom emellan. Jag reste mig upp och gick lugnt emellan hundarna och sen var det bra med det! Pago är inne i en ny liten period. Gud, jag tycker han är inne i perioder hela tiden:) Nu är han återigen lite spökig men samtidigt lite morskare i vissa situationer. Han vet inte riktigt vilket ben han ska stå på. Ska man moppsa upp sig eller ska man gömma sig bakom matte? Och kissas ska det göras överallt. I koppel får man inte gå och skvätta så han passar på att kompensera det när han får springa lös. Då ska det markeras på varenda träd...för tänk om ngn missar att pagoplutten har gått förbi?! Det vore ju hemskt. Ja, det är inte lätt att vara tonåring. Men trots att det vissa dagar märks att han är mkt tonåring så måste jag ändå medge: "Fy fan vilken duktig tonåring jag har!" Nästa gång ska jag försöka ta lite kort från träningen. Har ni hört det förut?

Fy bubblan vad det rinner ur näsan på mig. Ska det aldrig sluta? Jag vilar och vilar och vilar men jag känner mig inte friskare. Bara segare... Inatt hade grannen partaj. Klockan ett tyckte han att det var dags att dra igång karaoke på andra sidan av den lövtunna väggen. Jag vet inte vem som var mest störd: jag eller Pago. Pago var dock bara störd i början..jag tröttnade dock efter ett tag och knackade ordentligt i väggen. Jag tror det fick dom att inse att de kanske störde någons nattsömn(för det HÄNDER ju faktiskt att folk sover på en lördagsnatt.) Sen fick jag sova vidare...

Fan vad jag är orolig för Pago. Idag har han flygit upp ur soffan varje gång jag eller Lovis kommit åt hans ben. När han hade flygit upp för hundrade gången sa jag åt honom att lägga sig ner igen och så provade jag att medvetet röra hans ben med min fot. Då vrålade han till och flög ifrån mig med svansen mellan benen. Jag var såklart tvungen att fortsätta testa vad det var han reagerade på. Han har ju ända sen han var liten ofta reagerat starkt när man rör honom med fötterna men inte såhär och de senaste månaderna aldrig med mig. Så jag drog det så långt att jag till slut fick honom att reagera lika starkt som han gjort hos veterinären. Dock gav jag mig inte förrän jag fått honom att förstå att det inte var lönsamt att försöka morra och skälla bort mig. Jag gjorde ngr hanteringsövningar och sen stod han blickstilla men jag såg på honom att det var INTE kul... Till er som inte vet det så blev han helt galen när vi för ngr veckor sen var hos veterinären och undersökte hans bakben. Och jag VET inte om han blev det för att han har ont eller för att han helt enkelt inte gillade undersökningen. Han har ju av och till verkad besvärad av sina ben ända sen han var relaivt liten. Då har han gnällt till när veterinärerna klämt på vissa punkter. De trodde då att det var växtvärk och jag gjorde inte ngn stor sak av det. Förrän nu när han reagerat så starkt hos veterinären. Visst skulle reaktionen kunna bero på minnen av allt klämmande på benen som han varit med om och att han nu blivit stor kille och vågar säga ifrån. Men jag har svårt att tro att det ska vara så enkelt. Så jag ringde Strömsholm för att boka in en tid för bla röntgen. Men där fick jag en tid först den 29e Jan. Och eftersom jag inte orkade vänta beslöt jag att behålla tiden på strömsholm men ta röntgen på Södra. Jag ringde Patrik och vi bestämde att vi skulle röntga bakpartiet eftersom det var där han reagerat. Korsrygg och haser... Han blev ju lika besvärad hos Patrik och försökte skälla och morra sig ur situationen. Patrik tyckte inte att hans beteende var acceptabelt men eftersom jag inte i dagsläget vet ngt om min hunds mående så tyckte jag att det bästa var att bara försöka hålla mig lugn och hålla i huvudet på min hund. Visst är det bra om man lära hunden, oavsett omständigheterna, att ett sånt beteende inte ger utdelning men det finns många sätt att lära hunden det. En hund som har ont eller upplever obehag och försöker komma bort mår inte bättre av att i den situationen bli uppläxad. Det är min åsikt! Men som sagt: ont eller ej- min hund behöver ha veterinärträning och det ska jag börja med omgående. Men då ska jag låna Micke i Hornstull och instruera honom hur jag vill lägga upp träningen. Hur som helst..röntgenbilderna såg fina ut bortsett från haserna där det var ngt som stack ut på vardera sida. Patrik och ortopederna kunde inte svara på vad det var så jag hoppas på att strömsholm kan ge mig ett bättre svar.

Sitter här vid min nya bärbara dator i min nya och alldeles egna lägenhet i sumpan:) Det är dan efter julafton och jag har haft "turen" att dra på mig ngt som liknar lunginflammation. Hostar så det känns som att lungorna ska brista och förblöda och febern försöker ta min kropp i besittning. Det är läskigt när man blir riktigt ordentligt sjuk...för då inser man hur sårbar man faktiskt är:/ Som tur är kom världens gulligaste Cilla förbi i förmiddags med massa medicin. Så nu ska det kureras! Hundarna har fått en riktig tråkdag idag men de har faktiskt inte klagat. Jag tror de känner när matte är sjuk och hundar är ju ofta så anpassningsbara. Tur det... Men igår fick de en långis i ursvik. Vi var nog ute i säkert tre timmar- så de ska inte klaga:) Jag skriver mer när energin kommer tillbaka! Just nu känns huvudet stort som ett bowlingklot. God Jul alla nära och kära

Nej min blogg har inte dött! Den är bara tillfälligt lite lagt på is eftersom mitt internet vägrar fungera. verkar som om nätverkskortet har lagt av och jag är för oteknisk för att lyckas krångla in ett nytt. Nytt på "marknaden" är att jag har köpt mig en bostadsrätt! Den 20e dec flyttar jag till sundbyberg! Jag går från 65 kvadrat till 38 kvadrat:/ Men jag överlever nog... Lägenheten är jättemysig och ligger ett stenkast från ursviksskogen och brukshundsklubben. Jag klagar INTE!! Hundarna kommer få det kanon:) Pagoplutten ska ställas på mässan imorn. Madde tror han åker ut tidigt pga att han är lite för tunn men i så fall tar vi revansh nästa år:) Det ska bli såååå roligt med mässan. Massa freestyle, lydnad, shopping och annat. Jag kommer vara trött och fattig när jag kommer hem;)